Ikväll..

Ibland känns det som om jag tappat fokus på vad som är viktigt i livet. Nuet. Här nu.

Jag drömmer mig ofta bort, framåt eller tillbaka. Tänk om. Sen kanske. Skulle det? Någon gång.

Jag måste påminna mig själv om att stanna upp. Memorera det där ordet som lät så sött när han sa det första gången. Lägga på minnet exakt hur lille V rynkar sin näsa. Doften av dem.
Krama min kära lite extra hårt. Minnas allt han gör för mig, oss, inte dröja mig kvar och älta det han inte gör.

Vi är friska. Vi är lyckliga.

Att se i backspegeln och ställs frågor eller trycka på fast forward framåt är så onödigt. Behövde bara påminna mig skälv om det ikväll.

Nu ska jag krypa nära en varm kropp och andas in doften av man.
Innan lilla V vaknar och vill sova hos mig. Då ska jag snosa på min bebis.
Godnatt.

Blandade tankar runt jul.

Julen kom och gick. Jag fick aldrig den där julkänslan som man förväntar sig att få. Jag kände mig rätt avslagen faktiskt. Men mysigt var det. När storebarnet fick se tomten i fönstret skickade jag en tacksam tanke till alla som kämpar för just detta: En jul med barn.

Att få dela julen som en familj. Min familj är fantastiskt. Att min julkänsla var borta kanske inte gör nått- Is var där iaf. Han lyfte hela julen med sina glada utrop och lycka när han fick "tanket" (paket).

Mellandagarna har spenderats lugnt och med mycket film. Pappan har varit ute med stora sonen och åkt en hel del pulka. Vi har även samlats med sambons syskon och haft en mini jul. Kussebus på hög nivå.

Vi ser fram emot nyår med våra goda vänner med barn. Kanske de bästa vännerna till och med. Iaf från vår sida.

Innan julen kom så stod vågen på 59,5 kg. En milstolpe då jag inte vägt under 60 på 3 år. Men nu efter jul vågar jag inte väga mig... Allt godis. Allt detta godis. Suck.

Nedräkning mot resan börjar på nyår. Så är det fyra veckor kvar. Lite resnerver har jag allt. Lite är jag orolig för att vännens ska röva bort mig snart. Har det på känn. Får väl se till att vara nyduschad och platta håret varje lördag förmiddag dessa veckor då. :)

Blandad kompott denna gång.

Gokväll.

Önskar er...

..en riktigt god jul.

Må den vara lugn och rofylld!

Lilla V i min famn <3

Det är sen kväll, du vaknar som vanligt. Står upp i din säng, gråter och "ropar" på mig. Vi har en liten kamp, men du är så ledsen. Du vill ju bara vara nära. Känna dig trygg. Ikväll hör jag dig. Förstår vad du vill säga. Låter dig komma till min famn, min säng. Du tystnar. Ser mig djupt i ögonen, en hand på min kind, den andra håller hårt en lock av mitt hår i nacken. Som om du visste att det skulle göra ont om jag flyttade mig. Så mycket kärlek. Djupa andetag innan dina ögonlock stängs. Tunga andetag mot mitt ansikte. Allt du ville var att vara nära. Och jag lovade dig, från den stund jag fick vet att du var på väg, att älska dig, skydda dig och ge dig trygghet. Att min famn alltid skulle vara öppen för dig, från den första gången du låg där och för alltid. Sov älskade son. Sov här nära mig. I testar igen i morgon.

Mitt hjärta svämmar över..

... När lilla V viskar "mamma" i sömnen.

Kärleken jag känner till dessa barn går inte att beskriva med ord. ❤

Lucia

Storebarnets 3 Lucia, första firandet på dagis. Det var så mysigt. Gud va stolt man blir att att se sitt barn stå där och sjunga helt i otakt och inte vara blyg alls utan hoppar och studsar bäst han vill.

Lilla Vs första Lucia, men den märkte han knappt av. Han sov hela firandet på dagis men hade en tomteluva på sig iaf. Sötnöten.

Sen jag och sambon blev ett par och framför allt sen vi blev föräldrar så pratar vi mycket om traditioner och att skapa egna sådana. Det är så mysigt att se traditionerna ta form år för år, i stort och smått.

Förra året hittade jag min "julängel" som hänger som lampa i fönstret istället för en julstjärna. Jag trodde den var borta och när den kom upp i Is sovrum då och nu blir jag så varm i hjärtat att jag får vara med om det här. Att skapa traditioner med MINA barn. En dröm som blev sann och för varje år som går börjar jag faktiskt tro på att det är sant.. Att livet ska se ut så här nu och att dessa underbara barn ska få växa upp hos oss och förhoppningsvis vilja ta med de traditioner vi skapar nu i sina framtida familjer. Tanken svindlar.

Trevlig Lucia!

Cambridge resultatet

Nu har jag stått ut hela veckan. Men det har varit lite fusk, det har det.
Jag åt en halv banan när jag var tvungen att skotta hela uppfarten och kände mig svimfärdig.

Men resultatet är en mindre magsäck, -2 kg och ett löfte att aldrig mer utstå denna metod. Fy fan va äckligt det är. Men en
fördel är att ALL mat är god nu och sötsuget minimalt. GI hedan efter kommer bli en pis of kaka. ;)

Igår var jag och köpte alla våra julklappar! Så jäkla skönt att ha det gjort! Hittade en fin fin present till sambon med bra rabatt! Då bli man nöjd!

Ha en bra söndag.

Cambridge dag 1

I dag börjar jag min 7 dagars kur med Cambridge...

Anledningen till att jag kör detta denna vecka är att jag börjat "fuska" allt för mycket. Jag är rädd att den ansträngningen jag gjort ska gå om inget för att jag inte tycker att jag är "så fasligt stor" längre. Jag vill chocka kroppen, krympa magsäck och få upp motivationen att hålla nig på mattan över jul. Klart att jag kommer äta gott på julen men förhoppningsvis med måtta...

Dag 1 frukost: cappucino shake med riktigt kaffe i.. Ok i smak.
Lunch:äppelgröt. God smak men rätt slemmig konsistens..

En natt på herrgård!

Jag och sambon har varit iväg på en "barnfri" övernattning på en herrgård.

Det var så skönt att komma bort lite, lämna barnen och bara vara vi. Det är så sällan vi får det. Att dricka gott och äta gott i lugn och ro är verkligen helande för en relation!

Vi bodde i en fin svit och drack champagne! Lyxigt värre!

Barnen, och framför allt vår 9 månaders var så klart i bakhuvudet hela tiden så det var så skönt att höra att båda skött sig exemplariskt! Då blir jag så stolt! Att höra att de är så "lätta och trygga" att ha att göra med får mig att ge oss en klapp på
axeln. ;)

Vi somnade 22 som de trötta småbarnsföräldrar vi är! Och för första gången på vad som känns som ÅR sov vi båda hela natten.. Så nu är batterierna påfyllda och vi kom hem med ny energi till barnen! Underbart!

Tankar från 2012

Tänker tillbaka på året som går mot sin sista månad. Tänker tillbaka på början av 2012 då vi med spänning väntade på V, lyckan när han föddes, omställningen, nervositeten i att bli fler och den hemska tiden då V alltid skrek. Hur jag stod i tvättstugan för att inte väcka I och gungade denna lilla otröstlig person, timmar i sträck. Hur hjärtskärande det var att inte kunna hjälpa. Hur jag grät och hade ont i magen när jag var tvungen att vara ensam med dem båda flera dagar i sträck. Ofta. Skulden i den känslan. Otillräckligheten jag kände. Att jag mitt i lyckan över detta nya liv var så olycklig. Jag minns när det vände. När han började le. Kärleken som nockade mig halvt medvetslös. Som om mina känslor samlats på hög, efter ett par månaders ide. Att jag någonsin tvivlat, verkade med ens så löjligt. Han blev den andra delen av mitt allt där i mitten på maj. Jag minns även hur stolt jag var och är över I. Som klarade omställningen bättre än alla oss andra. Som inte krävde så mycket, när jag hade som minst kvar att ge. Sambon som stod stark när jag var svag. Som lät mig sova när han kunde. Som gav I mer än han behövde. Som tog så stort ansvar. Nu när månaderna lagts på, och V blivit en sådan härlig person, kan jag nästan inte tro vilken tuff start vi hade. Att det blev bra i slutändan, att jag inte tycker att det är särskilt jobbigt att ha hand om barnen själv. Jag skrev i min status på Facebook i slutet på november 2011: "Jag säger inte att det kommer att bli lätt, jag säger att det kommer vara värt det". Och nu när jag ser storebror och lillebror ligga på golvet och kramas så blir jag alldeles varm i hjärta och ödmjuk vid tanken på hur rätt jag hade...

Sömn, eller avsaknad av den.

Att inte få sova, när man vill och behöver är tortyr. Att helt lägga sitt sömnmönster hos någon annan är jätte jobbigt. Så är det bara.

Men inget, förutom amning då, skapar så känsliga diskussioner som sömn. Det känns ibland som om barnens sömn är det som definierar om du är en bra förälder. Sover barnet bra så är man en bra förälder, sover det dåligt så är man en dålig. Det är en prestige i att bebisen ska sova hela natten, gärna 12h i sträck, inget rum och i egen säng så tidigt som möjlig. Att det kanske inte passar alla föräldrar eller alla bebisar.

Att skriva i en status på Facebook att bebisen varit vaken hela natten, eller vaknat kl.4 eller att man bara vill lägga sig ner och dö av trötthet är att öppna dörren för att få så många tips och råd och "gör så här" att man bara vill ge upp från början. Vill jag ha råd så ber jag väl om det. Att höra att "bara du gör så här" så sover barnet får mig att känna mig så otillräcklig.

ALLA är bättre än du på att få barn att sova. Att mina söner båda sovit dåligt är inte mitt fel. De är sådana som personer. Storebarnet på 2,5 sover i regel bra nu. 19-06 utan att vakna, även om även han vaknar vissa nätter. Men han sov illa som liten. De behöver inte sova så mycket, bearbetar saker på natten. Att jag vägrar låta lillebror ligga och skrika som om jag bryter benet av honom för att han "ska lära sig" somna själv gör inte mig till en dålig förälder.

Jag är trött. Så otroligt jävla skittrött. Min sambo är trött. Vi tjafsar, är sura, orkar inte för att vi är så jävla trötta. Att då få höra från alla som vet "bättre" att det bara handlar om att vi inte är envisa nog eller konsekventa eller att det är fel att ha honom i sängen känns då som en drop kick i magen. Det är så lätt att vara snäll, att stötta. En klapp på axeln. En kram, snälla ord som "jag förstår inte hur du kan se så fräsch ut". Tur att vi har vänner som förstår och stöttar.

Längtan.

Det finns en längtan i mig. En längtan som man "inte får prata om". För då är man otacksam och en hemsk person. Som inte alltid är påtaglig men blossar upp ibland.

Men jag kan inte rå för hur jag känner. Jag vill så gärna yttra mina känslor här. Jag spricker snart. Fast även som anonym är det svårt. Fult. En rad hatmail kommer komma inflygande. Im sure. Men känslor är känslor, och oavsett om det sårar eller upprör någon som läser så handlar det inte om er. Det handlar om vad jag känner på insidan.

Jag älskar mina söner. Högre än högst och tillbaka. Hela universum kan inte rymma all den kärlek jag känner för dem, all min tacksamhet för att de finns. Jag skulle inte vilja byta bort dem för något. Men det här handlar inte om dem. De är ett helt annat ämne.

Nu till det jag kommer bli lynchad för. Jag önskar att jag någon gång i livet får en dotter.

Min längtan efter en dotter är otroligt stark. Det fattas någon här. Utanförskapet som jag känner i denna pojkmiljö kommer bara att öka med deras ålder. Hur mycket jag än ser fram emot att springa skrikandes längs fotbollsplanen eller dricka kaffe och ropa ramsor i en hockeyhall så vill jag oxå måla naglar, sätta tofsar, fika med en 15 årig dotter och skvallra om killar. Åka på mor och dotter SPA. Lika mycket som jag vill åka till Barcelona och kolla på fotboll.

Att kanske aldrig få uppleva det bandet känns som en sorg. En dröm som kanske inte slår in. Aldrig få prata om killar och mens, berätta om hur det var att vara ung tjej på "min tid", aldrig få bli mormor. Det saknas kvinnor i min släkt. Min egen mamma är långt ifrån den mamma jag har behövt eller behöver idag. Eller som jag eftersträvar att likna. Vi har inte haft det där bandet och jag har alltid drömt om att skapa ett nytt med min egen dotter. Jag har svärmor och svägerskor som jag älskar men när det kommer till kritan är jag utanför även där. De är inte mina.

Du kanske har upplevt sorg på det mest hemska sätt och tycker säkert att denna sorg är helt obefogad i jämförelse. Kanske har du längtat efter barn i flera år och tycker att jag är hemsk och otacksam. Du har all rätt att känna så. All rätt. Men jag har all rätt att känna så här. Inget av dina problem/sorger är något jag kan bära. Jag kan bara utgå från mitt liv och mina upplevelser och mitt eget hjärtas dröm.

Kanske, om ödet så vill, blir mina böner hörda och en dotter kommer till oss. Eller så släpper denna längtan med tiden. Jag vet inte.

Freja Ida Marie. Kommer du någonsin komma till mig?

(om du tänker allt för hemska tankar om mig, läs gärna boken: "Drömmen om en dotter")

Slimming klänning

Har varit på Lindex och kollat på shaping underkläder. Kanske behövs till bröllopet.

- 4 kg på vågen. 3-5 kvar.

Här är en bild på klänningen på. Skulle vilja ha en under alla kläder, jämt. ;) det kan dock inte vara bra för blodcirkulationen..

Mammor <3

I natt sov vi ingenting, verkligen ingenting. i morse var jag nära att kolavippa av trötthet.

Idag kom några av mina vänner, nu oxå mammor med bebisar hit. Jag hade bakat äppelkaka och lagat lunch . Det var så himla lättsamt och trevligt. Jag är så himla tacksam för att jag st så många fina mammor/kvinnor/vänner i mitt liv.

När det känns lite tufft så tankar jag så mycket energi av dessa underbara.

Ser inte fram emot ännu en natt utan sambon, allt blir så mycket krångligare för oss då. Men jag känner mig mer tillfreds. Tankar energi som sagt.

?

Har så lätt till gråt just nu. När jag läser, ser på TV, funderar. Allt som berör. Känner mig nedstämd ofta. Tror jag letar efter mig själv lite grann. Det har varit några tuffa år. Lyckliga men tuffa. Småbarnsår. Min kropp har länge inte varit min, inte min tid heller. Jag är Mamman i AB Familjen. Chefen kanske till och med.. Jag har bara tappat mig lite på dessa år.

Vad gillar jag för typ av kläder? Nu när jag inte bara måste köpa praktiskt?

Sådana frågor.

Kanske ska vänta med bloggandet tills jag känner mig gladare. Blir lite tråkigt att läsa det här.

Nya planer.

Vi har tidigare inte haft råd med både Bröllop i Thailand och någon form av tillställning hemma. Vi fick nyligen veta att sambons underbara underbara föräldrar kommer att ge ett bidrag till vårt bröllop så då öppnas ju dörren för en ev fest hemma sen.

Igår över en flaska vin, började vi spåna blivande maken och jag. Vi började tänka sommar fest, grillfest, men sen kom vi på det och det kändes så fantastiskt rätt! En Thaifest i trädgården! Thai inspirerad inredning, en bambubar, singha, Chang, Thaimat, jätte räkor på grillen, kuddar, tyger lyktor, ljus! Åh så kul det skulle kunna vara!

"Ni kunde inte följa med till Thailand-
så vi tar Thailand till er!"

Vi spånar vidare men måste planera innan vi åker så vi kan köpa lite rekvisita där nere!

Bakslag, bakfull, bakverk

Bakslag på vikten skulle jag gissa. Har tappat motivationen någonstans.. Och i helgen har jag tappt alla mina hämningar oxå och käkat ALLT man inte får när man bantar. Min sambo var ute i fredags och var således bakfull på lördagen. Bakfylle mat! Gott vad det men både mage och själ gjorde ont efteråt. Men på kvällen sen åt vi godis framför TVn. Och jag kände mig som ett barn på julafton. Sjukt att känna sig lycklig över en frukt och mandel.

Idag var det dop och kalas.. Och kan jag säga nej? Stopp? Nääää jag bara trycker i mig som den foodoholic jag är.

Men det är ett par månader kvar och jag letar och letar och försöker finna min motivation. Ska träna på måndag och se om jag eventuellt ska börja träna där. Låt oss hoppas det blir kul.

Cambridge kuren står för dörren oxå. Det hjälpte mig sist... Hoppas de fungerar nu med.

Wish me luck out there, i will need it.

Stopp.

Det är stopp på viktnedgången. Måste nog röra mig mer... Och sluta "fuska" i form av fredagsvinet och min morgonapelsinjuice.

Usch och blä va tråkigt det är att vilja men inte kunna. Att inte vara nöjd med sig själv som man är.

Älskar alltid

När jag var 14 år fick min syster sin son. Han vägde 2400g hade "kon" format huvud (ledat i säte) och hade ett öra som stod rakt ut. Men han var det mest fantastiska jag sett. Jag chockades över alla känslor som bubblade upp i mig och jag grät av kärlek till den där lilla saken i gul dräkt.

En dröm föddes där och då. En dröm om att en dag få ha en egen sån där liten sak. Ett barn. En dröm om att få bli mamma.

Idag, när jag är det kan jag ibland glömma bort hur stark min längtan var. Hur gärna jag ville ha någon som kallar just mig mamma. Idag kan jag inte tänka mig en värld där barnen inte finns. Idag, i vardagen kan jag ibland bli tokig när stora barnen tjatar och skriker på mig och vill mig något hela tiden. Då är det bra att stanna upp, andas och inse att jag lever min dröm. Jag får vara deras mamma. Jag är deras trygghet. Allt de vet om kärlek har jag och pappan lärt dem.

Idag när vi för första gången såg min absoluta favorit film som barn, Lejon Kungen, fick jag lov att smyga iväg och gråta en skvätt av lycka. Tänk, jag får dela med mig av min barndom till mina egna barn. Det är så stort att det inte får plats i hjärtat. För trots alla tidiga morgnar, bråk, stök, och måsten så finns det ju ingen annanstans jag hellre vill vara. Det här är det verkliga livet, det pågår nu och hela tiden.

Älskade trots-monster, älskade lilla bebis som aldrig sover: mamma älskar er fast jag använder hårda ord ibland. Jag älskar er även när jag är trött på er. Jag älskar er alltid. Glöm inte det.

Så mycket mer än hår.

När vi bestämde oss för att försöka få barn så lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli en sån där mamma som slutar "ta hand om sig själv". Ni vet stereotypen då en ubersnygg mamma blir tjock, snaggar håret och slutar raka sig under armarna och slutar smink sig.

Jag har i och med min mammapeng väldigt lite pengar över till mig själv när månaden är slut. Jag har 2 grejor jag inte snålar på. Som jag vägrar byta bort. Mina ansiktsprodukter. De som rengör. Och sen min klipptid hos "min" frisör.

Jag och blivande hade en liten dispyt om det förra veckan. Han snaggar sig själv med en trimmer och det var säkert 10 år sen han hade en frisyr. Men han irriterar sig på att jag var 4de månad går och klipper och färgar håret. För 1200:-. Han tycker det är hutlöst och visst det är dyrt. Jag kan låta det växa vildvuxet men en utväxt till öronen. Men jag vägrar. För det är så mycket mer än bara hår. Jag får bättre självkänsla, blir gladare, ser piggare ut och känner mig mer som mig. Att jag sedan får snacka skit, dricka kaffe och bli ompysslad i 2-3 timmar är oxå ett plus.

Jag vill inte tappa MIG för att jag är mammaledig. Då får de kosta 1200 kr. Punkt.

Maten och jag.

Jag har börjat jobba lite smått. Där jag jobbar lagas världens godaste mat. Det finns oxå fri tillgång till alla godsaker man kan tänka dig. Bullar, kakor, godis ostar osv... Och jag får kämpa för att saker inte bara ska slinka ner. Ibland bara i förbi farten. Jag förstår inte mitt behov av att ständigt stoppa saker i munnen.

Jag har dåligt samvete så gott som varje dag nu. Jag. Borde. Inte. Eller jag borde göra mer. Jag borde inte äta det här och dricka det där och jag borde röra på mig mer. Usch. Idag är motivationen på noll och jag vill bara kräkas på mig själv. Blä.

Jag såg en bild på FB på en annan mamma som är så jävla snygg fast hon fått flera barn. Vad är hemligheten?

Kalas månad

Nu börjar kalasmånaden. Varje helg nästan framöver blir det svårt att låta bli tårta och annat gått. Varför är det så svårt???

Kärlek

Jag ligger i en för mig för liten säng,
med en son som blivit så stor.
Jag förundras över har lång han är, hur han känns mer som barn än bebis mot min kropp. Jag rör mig, då lägger han snabbt armarna om min hals och viskar "nej". Hur kan jag då inte ligga kvar? Jag inser att det är begränsat med tid jag får ligga så här. Allt för snart kanske han inte låter mig. Jag snusar i hans hår. Pussar kinden och näsan som alla säger är min. Jag håller hans hand och vi ligger så länge. Nära nära. Tillslut blir hans andetag tyngre och han sover. Jag älskar. Så kopiöst, otroligt mycket. Och där i ett mörkt rum, i en för liten säng, med ett underbart sovande barn i min famn, tackar jag alla gudar som finns och kapslar in stunden för alltid i mitt hjärta.

Min lilla son

I morgon var det 7 månader sen han föddes. Vårt mirakel. Vår överraskning. Vår "hoppsan" bebis. Som bara beslutat sig för att flytta in i magen utan någons vetskap. Vilken välsignelse. Han är en gåva helt klart.

Jag var så orolig att det var för tidigt. Att min älskade lilla 1 åring skulle bli storebror. Och visst, vi hade en tuff början med kolik och Gud vet allt men nu, när jag ser dem leka ihop, skratta ihop då vet jag att allt jobbigt var värt det. Mitt hjärta sjunger av kärlek när jag ser dem. Lilla V har så självklart tagit plats i vår familj och från dag 1 har han varit så självklar. Lillebror.

Tänk att det är närmre 1 årsdagen än den dagen han föddes. Gaaah! Vart tr tiden vägen. Han är snabb oxå. I utvecklingen. Sitter, ålar, äter mat och igår ställde han sig upp första gången.. Vi hinner inte riktigt med. Samtidigt som jag med otrolig stolthet ser varje nytt framsteg. Klappar händer och blir tårögd.

Jag tror att det är vårt sista barn. Vi har alltid sagt så iaf. Att får vi välja vill vi ha 2. Men när varje blöjstorlek och klädstorlek byts mot större känns det så sorgligt. Jag tror inte, idag, att vi är färdiga. Jag tror ibland det fattas någon. Det finns en längtan i mig, efter någon som ännu inte finns. Men jag vet inte. Om några år kanske det känns annorlunda.

Just nu njuter vi av våra barn och försöker ta vara på bebistiden som vi vet är allt för kort.

Bröllopsgrejor

Nu har Skatteverket bekräftat att vi får gifta oss! ;)
Vi har även bokat tid hos kommunen för det nödvändiga "papperarbetet" (vigsel egentligen) så vi kommer vara gifta på papperet när vi åker ner till Thailand.

Enda kruxet nu är att Flygstolen.se som vi bokat biljetter ifrån är riktigt grisiga och vill ha en massa pengar för att byta namn på min biljett. Pengarna svider men visst allt kostar. Det är bara de att de betett sig märkligt och oartigt i frågan. Vi känner oss lite lurade och kommer inte rekommendera någon att boka resa där.

Men allt som allt ser vi fram emot vintern! ;)

Viktkoll

Att vara konstant hungrig, på gränsen till illamående i stort sett hela tiden i 3 veckor borde ge mer än 2 kg. Men nej. -2kg. Vet inte vad jag tycker om det.

Energi

2 promenader på 1h styck och spendera en dag men en av de bästa vännerna ger så mycket energi. <3

Gräsänka

I helgen har vi umgåtts. Hela familjen. Då blir det lite bättre. Jag blir lite gladare och jag har fått sova helt okej. Vara varit vaken någon timme men jag begär inte mycket. Kl. 05.50 slår lilleman upp ögonen nu för tiden. Det är tidigt.

Denna vecka är jag gräsänka, karln min åker och jobbar 50 min härifrån. Det känns lite jobbigt, men samtidigt är det skönt att längta. Och göra lite som man vill. Vara härskare över TVkontrollen. Haha!

Jag försöker hitta på lite olika grejor på dagarna så att jag får lite socialt liv,.

Må veckan gå fort och helgen komma snabbt. ;)

Fortsatt deppigt. Autumn blues?

Är det en släng av höstdepp jag drabbats av eller vad är det här?

Lilla V har varit vaken i natt. I 2 timmar. Sen 05.50 var det tydligen dags att vakna. Jag sparkade upp mannen, som skulle gå upp kl 06.00 i allafall. Men när hans klocka ringer, då hoppar han upp men när jag ber honom gå upp 10 min tidigare så är han tydligen sååå
trött att det tar nästan 10 min att gå upp. 10 värdefulla sov-minuter för mig. Jag tycker inte att det är mycket begärt att få sova en liten stund till när jag är den som är uppe på natten.

Jag blir så irriterad över lag just nu. På småsaker. Jag vet att det är helt orimligt men ingen kan göra rätt. Alla gör fel. Jag vet att det är knäppt att tänka så och egentligen tycker jag ju inte så men jag blir så irriterad. På allt. På min nyopererade pappa som klagar på att han sover dåligt, på den nyblivna mamman som har en ny bebis som sover hela natten och bara måste tala om det för mig. På min karl som säger att han är så trött.

Kom för fan inte och snacka om trötthet med mig, vill jag bara skrika. Ni får ingen sympati alls här. Jag är så trött att jag snart drunknar i min egen trötthet. Jag kan räkna på en hand hur många "hela" nätter jag sovit på 2,5 år. Bläää! Men jag säger såklart inget. För jag vet ju att det inte handlar om mig. Min pappa ÄR trött, mamman är så GLAD att hon får sova, och mannen ÄR trött. De säger inte detta för att såra mig. Jag vet det men ändå.. Just nu. Jag vet inte.

Usch vilket deppinlägg det blev. Jag skyller på min överarbetade hjärna och min totala brist på sömn.

Tack å hej för nu.

Instängd.

Jag är på ett rätt konstigt humör. Jag vet inte vad det är men jag känner mig lite nere. Why? Who knows..

Min minsta är lite hängig. Och då blir han klängig. Jag har haft honom på kroppen i snart 4 dygn. Konstant. Dag som natt. Korta stunder har han sovit själv. Sisådär 10 min. Annars vill han bara vara i famnen. Jag ger honom såklart närhet när det är så tydligt att det är det han behöver nu när han är sjuk. Men.. Jag blir så instängd. Fast lixom.. I helgen har karl min gjort annat som behövs göras. Byggt plank, handlat, hämtat en juniorsäng till storebarnet. Och jag skriker högt inombords. Gå inte. Avlasta. Bara en stund. Men samtidigt vet jag att det måste göras så jag blir tyst. Men jag blir på så dåligt humör när jag blir kvävd. Inget ont mot mina underbara barn, de vill ju bara vara med sin mamma. Fast jag är inte bara mamma. Jag glömmer det ibland. Att jag är jag oxå. Att jag måste få känna, tänka och tycka.

Frihet

Sedan jag blev mamma har jag börjat värdesätta egentid, där helst den går att finna.
Det kan vara i en bil med sovande barn i bilen, storhandling på ICA utan barnen eller som ikväll - en lång promenad i spåret med musiken i ögonen. Det är så skönt att känna sig liten egen bara någon timme. Sen orkar man lägga barn och läsa sagor mycket bättre.

Nu har jag i alla fall klarat av dagens motion 7,4km på en timme. Det var så skönt idag. Jag kände mig så fri. Bara jag i skogen. Sol och regn om vart annat och bara mina egna tankar. De som jag inte hinner tänka klart när alla är hemma. :)

Nu, efter en dusch med sovande lilleman i famnen känner jag mig rätt nöjd med tillvaron.

Lite blandat.

Mina barn. Mina underbara barn. Nu sover båda. Jag får en paus. Jag hinner sakna. ;)

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. Jag läser så ofta om små som fått änglavingar. Så hemskt. Ofattbart. Det får aldrig hända oss.. Aldrig.
Ett hjärta kan älska precis hur mycket som helst, det får jag bevis på dagligen .

Jag blir ofta berörd här på nätet. Jag följer en del bloggar. Religiöst. ;) Vissa som förlorat, mammabloggar, IVF bloggar, "vanliga" bloggar om mat och vikt. Men jag är dålig på att kommentera det jag läst. De bloggar som inte är anonyma- jag beundrar dem! De som verkligen vågar stå för sina ord. Det gör jag oxå, men här är det känsligt. Här kan spöken komma ut ur garderoben, och jag vill inte möta dem i ögonen på någon annan på gatan. Men jag beundrar er som kan.

Ett tack till er som delar er "dagbok" med oss på andra sidan datorn. Ibland gör ni mitt liv lite lättre, gladare. Ibland gör ni mig så otroligt tacksam för det jag har.

Ibland..

... kan verkligen glädje och bitterhet gå hand i hand.
Och bland är hjärnspökerna jävligt högjödda. Ibland skriker de faktiskt.

Möhippa/ Svensexa

Ja.. Man undrar ju om vännerna kommer knacka på här en dag och dra iväg en på nått kul... ;)

Synd att man inte kan planera sin egen, visst är det förbannat kul att bli överraskad men tänk om man kunde föreslå att man slår ihop svensexan / möhippan så att alla är tillsammans. Det vore så kul då vi inte kommer ha någon bröllopsfest hemma. Tänk om någon kunde komma på dem iden så har man en fest tillsammans innan vi gifter oss.

Btw så väntar jag svar från kommunen i byn om de kan viga oss innan. Spännande... ;)

En paus och lite ångest.

Vi har varit på goda vänners landställe. Mycket mysigt att bara vara med familjen och värdparet.
Vi har promenerat, ätit GI- god mat och kollat på film. Plockat lite svamp han vi oxå med.

I morgon blir jag gräsänka till på fredag. Usch och blä, jag hatar att vara själv ( vuxen ) hemma. Mest för att vi verkligen delar vårt föräldraskap, 2 barn 2 vuxna. Vi delar upp rutiner så som läggning osv så att det går smidigt. Men vi är inte så vana vid att vara utan pappan jag och barnen. I te sen lillebror kom iaf.
Vi får se hur det går, det värsta som kan hända att vi blir sena i säng eller att båda barnen gråter efter mig samtidigt och jag ska känna mig otillräcklig. Men men. Allt går. Och det är bra att vänja sig.

Startläge vikt.

I veckan här har vi (jag) börjat mitt smått med GI samt mindre portioner.
Har väl gått sådär då jag är dålig på att dricka vatten. Så jag är lite hungrig. (läs mycket)

Idag vägde jag mig och jag bad även blivande maken att mäta mig.

Resultat:
Vikt: 65kg ( morgon)
Mage: 88cm
Midja: 77cm
Lår: 57 cm
Rumpa 100 cm

Nu återstår att se om det någon skillnad till februari. Jag kommer uppdatera allt eftersom.

Heja heja mig...

Vardag.

Nu är vardagen tillbaka. Dags att köra igång. :)

Sista dagarna

Nu räknar vi tyvärr ner mot semesterslut.. Det ska samtidigt bli skönt att komma igång med rutiner och sånt. Storebarnet är lite i osynk med sina rutiner och sover och äter inte som han brukar. Men några dagar på dagis så är vi nog tillbaka på banan.
Det ska även bli skönt för lillebarnet att få lite "lugn och ro". Kanske kan vi skapa rutiner för honom oxå nu när han börjat med "fasta" mattider.

Detta skulle ju vara en blogg om min viktresa. Men det känns inte som om jag börjat på den än. Jag står och trampar på avsatsen, vissa dagar taggad, andra orolig. När vardagen ersätter denna helgkänsla så hoppas jag att jag kommer igång. Och slutar äta en massa onyttigt.

Amningen är snart över. Vemodigt. Men då finns det inga ursäkter mer.
Men nu först ska vi njuta av våra sista dagar. Ikväll med kräftor och goda vänner.

Nu ska saker bestämmas.

Den 18de februari 2013 blir jag fru. Vi blir Svahnar hela familjen. Datumet är bokat nu. Enligt "nedräkningen" på webbsidan så är den 20de men det blev den 18de!

Vi har fått olika bilder och info med förslag på blommor, bukett, mat, vin osv som vi ska bestämma framöver. Shit va svårt. Blommor vill hi nog ha strikt vitt med gröna blad. Tror det blir vackrast så. Magnolior är en favorit så det vill jag gärna ha i buketten ochbi håret. Vit orkidé är fint oxå.
Mat blir blandat västerländskt och Thai. Jag visar lite bilder som jag fått : Enjoy! Om någon läser, lämna gärna förslag..

Den är här.

Ringen. Symbolen. Cirkeln som sluts runt mitt finger då vi två blir en. Som jag ska bära resten av mitt liv. Jag kan knappt bärga mig. Hur ska jag kunna vänta 6 månader..?

Plötsligt händer det...

.. Man får gå ut och äta lunch, dricka kaffe och prata skit i 2,5 medan min och sällskapets bebisar sover. Det var så länge sen det hände och det var så välbehövligt att ostört catcha-up med min finaste M. Batterier laddade!

Cirkus och dop

Det har varit en hektisk helg hos oss. Min syster kom ner från uppåtlandet och vi tog med våra barn (ej lillaV) på Cirkus Scott! Jättekul och storebarnet stortrivdes och satt som ett ljus i 2h. Otroligt! Det var väldigt mysigt att vara själv med I och mysa. Det har inte blivit mycket sådan tid sedan lillebror föddes. Lördagen var hans dag.

Söndagen var Vs. Vi höll dop i kyrkan ute hos oss. Det gick mycket bra trotts lite skrik i kyrkan och allmän sista minuten stress. V somnade mitt i dopcermonin men det gjorde inget. Mycket lyckad helg men jag ser fram emot en tv-titt och tidig sänggång. :(

Nuet

Jag måste bli bättre på att leva i nuet. Här och nu. För livet är ju det som händer precis när det händer. En liten hand i min. En sovande bebis mot mitt bröst. Ett barn som vill gosa. En man som vill vara nära.
Livet finns inte i backspegeln och allt jag missar i min framfart mot framtiden kommer inte tillbaka. Titta och dröm inte bakåt. Jämför inte. Dröm framåt men skynda långsamt och stanna upp och lukta på rosorna. Ta vara på de små fantastiska stunderna och skratta åt de mindre bra. För livet händer. Nu.

Detta måste jag jobba på.

Saknar puls

Jag längtar efter lite puls. Stadspuls. Känna mig vuxen. Egen. Till skillnad från många andra vill jag inte åka någonstans och koppla av. Gud vet att jag säkert behöver det. Vila och sova utan barn. Men var det möjligt med en get-a-way helg skulle jag nog välja en stad. Med brus och liv. Gå och äta middag, gå en barrunda och kolla på människor och dricka fruktiga drinkar. För att sen dansa mig svettig till någon härlig musik. Helst inte housemusik utan någon av typen "rulla på höfterna".

Det roliga är att jag inte är en person som går ut särskilt mycket. Gillar inte att bli full och var redan innan jag fick barn trött klockan 22. Men då fanns möjligheten och ibland tog jag den. Nu är det år sen sist jag mättade känslan att "shake things up". Idag har jag den känslan. Men vem vet, jag kanske inte hade haft den här känslan om det var möjligt för mig att spontant sticka iväg på en utekväll.

Även en mamma måste väl få sakna dessa saker ibland?

Hemma.

Nu är vi på hemmaplan igen.

Igår åt vi middag på restaurangen som finns på slottet. Mycket mysigt och skönt då vi var själva i matsalen. Vi åt tidigt eftersom Stora I var med. Han åt pannkaka och var hur duktig som helst. Han gillade den klassiska musiken som var på i bakgrunden.
Han satt och blundade och gungade i takt till musiken! ;)

I morse var det frukostbuffe! Gott!
Sen bar det av till Parken Zoo där vi kollade på djur och åt lunch. Lilla V som aldrig sover sov i 2,5 h i vagnen. Skönt!!
Stora I tyckte bäst om aporna och getterna.

Ett par lyckade dagar allt som allt!

Sundbyholms Slott

Vi är på utflykt hela familjen. Första turen som 4samhet. Vi åkte till Kungsör i morse, där vi köpte våra förlovningsringar och köpte en vigselring till mig. De hade bra priser på ringar och jag fick PRECIS den jag ville ha. Inga kompromisser. Det har nog aldrig hänt. :) Jag lämnade även in min nuvarande ring för fattning av fler stenar samt putsning.

Vi ska bo på Sundbyholms Slott i natt.. Vi fick ett jätte fint rum, en juniorsvit med 2 sovrum och ett mindre "vardagsrum". Perfekt för oss!
Just nu sover lilla V i vagnen och karl och storebarn leker på stranden. Vädret är sådär med inget stoppar denna 2 åring från att leka i vattenbrynet. Visst, 2årstrots-delux får vi tampas med var 3 min. Men i det stora hela har vi mycket mysigt.

To be continued..

Kvällstankar.

Det börjar bli mörkt i huset, det slår mig att vi går mot mörkare tider redan, fast sommaren inte ens börjat..
Jag är ensam uppe, barn och karl sover.

Jag går förbi spegeln. Ikväll mår jag riktigt dåligt över hur jag ser ut. Jag håller på att trappa ner amningen och introducerar mat till Lilla V och ju mindre jag ammar desto tjockare blir jag. Jag har inte TID att bli större. Jag ska bli mindre.. Måste. Äta. Mindre. Usch.. Blir så deppig. Känner mig lite fången här inne, i den här kroppen. Med det här skitväder vi har blir det ingen motion direkt heller. Bajs.

I morgon ska familjen ut på äventyr. Då känns det nog lite bättre.

Semester.

Min blivande har semester nu. Så himla skönt att vara hemma men det blir lite för slappt med rutinerna. Lilla I som älskar dagis blir lätt rastlös och blir då mer trotsig. Hade det varit fint väder så hade det bara varit att åka till stranden men det går ju inte nu i regnet. Inneaktiviteter är inte vår starka sida.

På något vis är det mer ok att detta blir en skitsommar, när vi vet att det blir mer sol i vinter, att vi inte behöver vänta ett helt år..

Min lilla V blir 5 månader idag. Vart tog tiden vägen? <3

Familjeliv

Det är något speciellt med att vara "bortrest" tillsammans med sin familj.
Vi ligger nu alla i ett rum, killarna sover tungt. Ett lugn finns här. Så mycket kärlek i samma rum. Jag sneglar på min kärlek som lägger sig på en annan madrass på andra sidan I och även fast vi inte kan ligga nära idag så är vi så tacksamma att vi får ha två killar emellan oss, att vi får vara en av de som får vara familj.

Underbar kväll. Nu ska jag snosa på min bebis som ligger här tätt intill. Sen ska jag sova. <3


Uppdatering dagen efter.
Vilken skitnatt det blev... Skrattretande! :)

Offerten in!

Och det var OK. Det kommer nog att gå. Det blir nog VI där vi vill vara. Bra start på morgonen!

Nu ska jag lägga ner sovande bebis i sängen. <3

En mycket bra dag.

Har haft en väldigt bra dag idag. Jag och V har varit ute på landet och ätit lunch och fikat. Min vän fyller år och hon är oxå mammaledig så vi passade på att ses själva på dagen. Bebisarna var ju med.

Vi mindes hur vi var förra året på hennes födelsedag. Jag med en liten överraskning i magen, bara några veckor. Hon var "ofrivilligt barnlös" Sista chansen de gett innan de skulle starta igång IVF var över, ingen bebis. Bara semester sen skulle de dra igång. Och då. Blev hon till. Utan hjälp. Hon som vännen nu ammade under parasollet. Så. Jävla. Underbart.
Tänk vad som kan hända på 1 år. Hur mycket livet kan ändras.. Spännande och skrämmande.

Bestämt.

Det blir klänning 1. Klänning 2 såg verkligen skrattretande ut. Vacker på andra men inte för mig. Den första blir bra med lite ändringar hos både klänning och mig.

Har känt mig lite nere idag. Men när jag hämtat Storebarnet på dagis så kröp han upp i mitt knä och sa: mamma. Älska mamma. <3
Mitt hjärta svämmar över med kärlek och jag mår genast mycket bättre. :)

En klänning i brevlådan.

En klänning har kommit. Den är mycket fin.. Jag kan se mig i den, där och då. Men när jag ser mig i spegeln ser jag inte ut som jag.. Som jag var. Som jag egentligen är.. Jag är nu blek, mullig, har för stora tuttar och lite illa mår jag av att se mig...

Sjukstuga

Storebarnet har fått ögoninflamation och är hyfsat grinig här hemma. :) Han saknar dagis. Säger att han vill gå dit. Det är skönt tycker jag, att han vill vara där och att han har kul. Men det blir inget dagis denna vecka men det är en vecka kvar innan semestern börjar. Mamma är väl inte världens roligaste heller som har lillebror att sköta om och amma stup i kvarten! :)

Väntar fortfarande på klänningarna jag beställt. Är så nyfiken hur de ser ut i verkligheten!

Bjuder på en liten bild oxå... Åh va jag längtar! Men samtidigt vill jag inte att tiden ska gå så fort för då blir min lilla bebis stor.. Vill gärna njuta av bebis ett tag till.

Klänningar

Nu är det gjort. 2 olika klänningar beställda. En kort och en längre. Vi får se om någon passar och om de ev hår att sy in. Bilder kommer när jag fått hem dem... Spännande!

En klänning som fastnat

Jag veeet... Jag skulle ju inte bestämma mig ännu men denna är ju bara för vacker! Den finns i en lokal butik så jag ska klämma och känna lite på den innan jag bestämmer mig. Köper kanske in lagom storlek och syr in den när (om) jag lyckas nå mitt mål... 

Bilden är från nelly.com

Planer

Planerna är på rullning. Väntar svar på en lite offerter och börjat googlar runt på klänningar även om jag inte ska köpa en ännu.. Men att få en ide är ju bra. Det finns så mycket vita klänningar att köpa nu, med studenter, midsommar och allt som händer nu.

Undrar om det är svårt att hitta i vinter.. Om jag hittar en jag älskar kanske jag köper den i en mindre storlek och hänger upp den som motivation.. Bra eller dåligt?

Drömmen.

Vad är målet då? Vad är vår dröm?

Vår dröm är att få stå barfota i en vit sand i Thailand som vi älskar. Med våra söner och några släktingar som följer med. Blommor i håret, blommor på stranden. Fin dukning på en mysig restaurang. Sol. Solbruna, glada!

För min del vill jag komma ner till min normala vikt. Till min "vanliga" kropp. Nu drar jag fortfarande på ca 7 extra kilon efter mina 2 graviditeter. De ska bort! :) Jag vill vara jag denna dag, känna mig snygg och inte "fläbbig" som jag gör just nu.

Tanken är även att eventuellt samla de nära vänner och släktingar och vänner som inte är med i Thailand och äta middag ihop eller nått. Samlas och skåla för oss. Men den iden är fortfarande på ide bordet. Vi får se.

Välkomna!

Detta kommer att bli en blogg om mitt liv men oxå min resa från att bli fru! Den 15 juni 2012 kom den; Den stora frågan! "Vill du bli min fru?" Självklart vill jag det! Jag och min sambo, herr Svahn kallad här har varit ihop i över 6 år. Vi är båda i sena 20års åldern och har 2 fina pojkar ihop. I och V. 2 år och ca halvåret. Nu börjar en resa mot altaret, eller i vårt fall en strand i Thailand i februari med alla förberedelser det innebär. Nu börjar även en kamp mot graviditetskilon för att få tillbaka min egen kropp så jag kan känns min vacker på vår bröllopsdag. Välkomna in!