Mina barn. Mina underbara barn. Nu sover båda. Jag får en paus. Jag hinner sakna. ;)
Jag är så otroligt tacksam för mina barn. Jag läser så ofta om små som fått änglavingar. Så hemskt. Ofattbart. Det får aldrig hända oss.. Aldrig.
Ett hjärta kan älska precis hur mycket som helst, det får jag bevis på dagligen .
Jag blir ofta berörd här på nätet. Jag följer en del bloggar. Religiöst. ;) Vissa som förlorat, mammabloggar, IVF bloggar, "vanliga" bloggar om mat och vikt. Men jag är dålig på att kommentera det jag läst. De bloggar som inte är anonyma- jag beundrar dem! De som verkligen vågar stå för sina ord. Det gör jag oxå, men här är det känsligt. Här kan spöken komma ut ur garderoben, och jag vill inte möta dem i ögonen på någon annan på gatan. Men jag beundrar er som kan.
Ett tack till er som delar er "dagbok" med oss på andra sidan datorn. Ibland gör ni mitt liv lite lättre, gladare. Ibland gör ni mig så otroligt tacksam för det jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar