söndag 20 april 2014

Glad påsk!

Vilken härlig påskhelg vi haft! Storebarnet tog av sig skorna och sa: "mamma, nu är det sommar." Och igår kändes det nästan som sommar! Vi har smörjt ansikten med solskydd, lekt ute från morgon till kväll. 
Påskaftonens äggjakt blev en succé utan dess like! Både lite godis och lite kläder låg där i äggen. Halva stora familjen samlad. 

Jag känner mig dock otroligt oredo för sommarkläder, usch och fy vilken ångest. Måste nog ut på en morgon-promenad nu! Haha! 

Saker jag aldrig vill glömma

Mitt stora barn, jag vill aldrig glömma..

..ditt underbara leende när du ser mig krypa ner bredvid dig på kvällen. 

...hur ditt hår luktar av sol och värme 

...hur glad du blir av att bajsa i pottan- äntligen! 

...hur du värnar och tar hand om din lillebror. 

...hur du ställer dig bredvid hans säng och lugnande säger, mamma kommer snart till honom när han vaknar på natten.

...hur du hellre visar med blicken och kroppspråk än säger "jag älskar dig" 

Mitt lilla barn, jag vill aldrig glömma.. 

..din förmåga att uttrycka dina känslor. Hur du älskar allt. Från legobitar till din pappa 

...hur du ibland spontanpussar mig över hela ansiktet 

...hur du säger åt mig att ta ut min hårtofs så du kan gosa med mitt hår 

..hur du sjunger med i min påhittade text till vår godnattsång. Vår hemlis. Bara vi som kan. 

..hur du ändrar i texten från "mamma älskar dig till "mamma älskar mig" 

..hur du helst vill somna med mitt ansikte mot din kind. 

..hur du trycker dit mitt ansikte igen om försöker flytta mig 

Som jag älskar er, underbara ungar


lördag 5 april 2014

Lite gnäll..

Jag förstår inte hur alla andra som nyss fått barn får tillbaka sin kropp supersnabbt! Tränar de hela tiden? Vad i helskotta äter de? Inget eller? Jackpot i genlotteriet? 

Usch va avundsjuk jag är. Jag har "bantat" 1,5 år (upp och ner i motivationen ska erkännas) och tränar, rör mig men INGET händer! Jag blir så trött av att jag måste kämpa som ett djur, både mentalt och psykiskt för att inte GÅ UPP i vikt. Tänka på allt jag stoppar i mig. Jag strävar inte efter perfektion, jag vill bara se ut som jag.. Känna mig som mig och att den person jag känner mig som, passar in med den jag ser i spegeln. Komma i mina absoluta favoritjeans.. 

Jag kan aldrig fuska, aldrig äta något "med gott samvete" för gör jag det går jag upp direkt! Jag äter nyttigt, äter aldrig pizza eller annan skräpmat. Jag äter ytterst sällan godis, och i så fall några enstaka bitar. Jag har inte ätit chips på flera år. Vad gör jag för fel? 

tisdag 1 april 2014

Seminarium

Igår hade vi seminarie, filmvisning och diskussion om döden. Det var en svår dag. Många tankar och reflektioner som man sällan låter sig tänka. Jag var helt slut när jag kom hem. 

Jag har aldrig jobbat inom vården så mina reflektioner, tankar och erfarenheter om döden är högst personliga och var förvånansvärt svåra att prata om i grupp. Jag som annars kan vara väldigt "proffesionell" hörde hur min röst sprack lite och tårarna som brände bakom ögonen. Och jag var inte ensam. Men det stod klart vilka som jobbar/jobbat inom vården och har en annan relation till döden och döende. De kunde hålla sig på ett opersonligt plan och berättade andra historier än oss som bara hade personliga historier att berätta. 

En tjej, vars bror nyligen gott bort fick lov att lämna salen och jag kände att jag knappt kunde hålla ihop längre. 

För mig har döden blivit något skrämmande, jag är rädd för den på ett annat sätt en förut. Jag är rädd att mina barns ska dö, eller att jag ska dö ifrån dem. Jag vill inte missa en endaste sak i deras liv, så känns det. Samtidigt som jag vet att jag en dag inte kommer att få följa dem längre. Hoppas hoppas hoppas det dröjer länge. Jag vill bli jättegammal och sitta med Maken på en parkbänk och mata fåglar. Jag vill leva ett helt liv. 

Mina tankar var hos min älskade, älskade farfar under större delen av dagen igår. Och hos min bekanta vars barn dog i cancer. 

Jag tände ett ljus på kvällen och kramade och pussade mina barn mycket och länge och talade om hur mycket jag älskar dem. Jag är så förbannat lyckligt lottad och igår mer en någonsin blev jag påmind om det.