Inskolning på förskolan.

Denna vecka har jag skolat in minstingen på förskolan. I morgon är första dagen som jag ska lämna den lilla parveln själv... 

Eller, storebror är ju där men det är första gången jag ska gå ifrån honom där. 

Inskolningen har gått bra, jag känner mig trygg med pedagogerna och tror att V kommer klara det bra. Han är en social, trygg kille som finner sig i det mesta. 

Men de hela är så förbannat sorgligt känner jag. Den dyrbara (sista?) mammaledigheten är slut, vår tid som duo på daglig basis är till ända- för gott. Jag kan inte annat än vilja lägga mig under täcket och gråta en skvätt (läs flod) när han inte ser. Och värst av allt- jag är inte den som kommer torka tårar, krama sovgott eller busa med honom. I 5h om DAGEN kommer någon annan göra det och svartsjukan gör mig tokig. 

Han är nog redo. Jag är det inte. För vem är jag utan en liten att ta hand om? Jag har ägnat mina dagar i 3 år åt barn. Nu ska jag plötsligt vara utan och jag vete tusan hur livet fungerar utan en liten skrutt på höften. Visst finns det stunder då jag längtat efter att få vara själv, vara bara jag och inte Mamman, och visst har det varit fantastiskt med barnvakt ibland men detta är så definitivt. Slutet på något fint. The and of an era. En pojke till har blivit stor. 

Och det känns lite ledsamt ikväll. 

Denna textad

.. Försvinner inte ur mitt huvud. 

"Where did i go wrong, I lost a friend,

Somewere along in the bitterness 

And I would have stayed up with you all night, Had i known how to save a life." 

(- How to save a life - the frey) 

Ibland dör vänskaper ut, kanske är det så. Det känns förbannat sorgligt om så är fallet. 

Vilken fantastisk fest..

.., det blev förra helgen! 

Det var dåligt väder hela veckan på lördagen sprack det upp och blev både varmt och soligt! 

Gästerna kom vid 17, med presenter, vilket vi inte räknat med men blev otroligt glada för! 

Vi minglade och umgicks innan Thaimaten vi catrat blev levererat. Vi åt, skrattade, drack och det var verkligen en härligt kväll. Sedan öppnade baren och det blev tom dans- fram till 3 på natten! Och ingen verkade egentligen vilja gå och lägga sig! ;) 

Otroligt lyckad fest och jag blir alldeles varm i hjärtat att så gott som alla bjudna kom och tog sig tid att dela detta med oss. 

Nu är "bröllops bestyren" definitivt över och det känns härligt och samtidigt lite tråkigt att all planering, inköp och själva festen är över! 

 

Här är lite bilder på dekorationerna! 

Det vankas fest.

Snart är dags för vår Bröllopsfest. Då vi ska fira med nära och kära att vi gifte oss i februari. 

Temat: " Ni kunde inte komma till Thailand så vi tar Thailand till er."

Det kommer bjudas på Thai-mat, Chang öl och annat gott. 

Även om vår Bröllopsdag var allt jag kunnat hoppas på så var ingen av "mina" där. Det kändes lite sorgligt och jag känner verkligen att detta är ett sorts bröllop. Typ Bröllop 2.0. :) Eller fortsättningen på själva bröllopet då vi inte hade någon "fest" där. 

Det blir den enda gången i livet som vi får fira med alla våra nära att vi faktiskt tagit detta steg. Och jag tror att framförallt jag, känner att detta är väldigt speciellt.

Jag har letat en ny klänning hela våren. Och hittat en vit som passar temat och är vit, för även om jag inte är brud just denna dag så är jag ändå på något vis lite "brudig" iaf. 

Det känns otroligt viktigt för oss att så många som möjligt kunde komma så vi bör faktiskt datum en gång. Vi skulle haft festen den 20 juli (då var det mulet så det bar ju va..) men böt sedan till nästa lördag. 10 aug så att fler kunde komma. Nästan alla, med undantag för 3 par kan komma! Vilken känns otroligt roligt. Det värmer mitt hjärtat att nästan alla mina vänner har varit så otroligt medvetna om hur viktigt detta är för mig, oss. Flera vänner och min bonussyrra har bytt jobb pass, flyttat och i kalendern och flyttat ett 1 års kalas för vår skull. Kan man ha finare vänner?! 

Vi ser fram emot och roddar för vår Thaifest! Hoppas vädergudarna är med oss då vi ska vara ute!