Nya planer.

Vi har tidigare inte haft råd med både Bröllop i Thailand och någon form av tillställning hemma. Vi fick nyligen veta att sambons underbara underbara föräldrar kommer att ge ett bidrag till vårt bröllop så då öppnas ju dörren för en ev fest hemma sen.

Igår över en flaska vin, började vi spåna blivande maken och jag. Vi började tänka sommar fest, grillfest, men sen kom vi på det och det kändes så fantastiskt rätt! En Thaifest i trädgården! Thai inspirerad inredning, en bambubar, singha, Chang, Thaimat, jätte räkor på grillen, kuddar, tyger lyktor, ljus! Åh så kul det skulle kunna vara!

"Ni kunde inte följa med till Thailand-
så vi tar Thailand till er!"

Vi spånar vidare men måste planera innan vi åker så vi kan köpa lite rekvisita där nere!

Bakslag, bakfull, bakverk

Bakslag på vikten skulle jag gissa. Har tappat motivationen någonstans.. Och i helgen har jag tappt alla mina hämningar oxå och käkat ALLT man inte får när man bantar. Min sambo var ute i fredags och var således bakfull på lördagen. Bakfylle mat! Gott vad det men både mage och själ gjorde ont efteråt. Men på kvällen sen åt vi godis framför TVn. Och jag kände mig som ett barn på julafton. Sjukt att känna sig lycklig över en frukt och mandel.

Idag var det dop och kalas.. Och kan jag säga nej? Stopp? Nääää jag bara trycker i mig som den foodoholic jag är.

Men det är ett par månader kvar och jag letar och letar och försöker finna min motivation. Ska träna på måndag och se om jag eventuellt ska börja träna där. Låt oss hoppas det blir kul.

Cambridge kuren står för dörren oxå. Det hjälpte mig sist... Hoppas de fungerar nu med.

Wish me luck out there, i will need it.

Stopp.

Det är stopp på viktnedgången. Måste nog röra mig mer... Och sluta "fuska" i form av fredagsvinet och min morgonapelsinjuice.

Usch och blä va tråkigt det är att vilja men inte kunna. Att inte vara nöjd med sig själv som man är.

Älskar alltid

När jag var 14 år fick min syster sin son. Han vägde 2400g hade "kon" format huvud (ledat i säte) och hade ett öra som stod rakt ut. Men han var det mest fantastiska jag sett. Jag chockades över alla känslor som bubblade upp i mig och jag grät av kärlek till den där lilla saken i gul dräkt.

En dröm föddes där och då. En dröm om att en dag få ha en egen sån där liten sak. Ett barn. En dröm om att få bli mamma.

Idag, när jag är det kan jag ibland glömma bort hur stark min längtan var. Hur gärna jag ville ha någon som kallar just mig mamma. Idag kan jag inte tänka mig en värld där barnen inte finns. Idag, i vardagen kan jag ibland bli tokig när stora barnen tjatar och skriker på mig och vill mig något hela tiden. Då är det bra att stanna upp, andas och inse att jag lever min dröm. Jag får vara deras mamma. Jag är deras trygghet. Allt de vet om kärlek har jag och pappan lärt dem.

Idag när vi för första gången såg min absoluta favorit film som barn, Lejon Kungen, fick jag lov att smyga iväg och gråta en skvätt av lycka. Tänk, jag får dela med mig av min barndom till mina egna barn. Det är så stort att det inte får plats i hjärtat. För trots alla tidiga morgnar, bråk, stök, och måsten så finns det ju ingen annanstans jag hellre vill vara. Det här är det verkliga livet, det pågår nu och hela tiden.

Älskade trots-monster, älskade lilla bebis som aldrig sover: mamma älskar er fast jag använder hårda ord ibland. Jag älskar er även när jag är trött på er. Jag älskar er alltid. Glöm inte det.

Så mycket mer än hår.

När vi bestämde oss för att försöka få barn så lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli en sån där mamma som slutar "ta hand om sig själv". Ni vet stereotypen då en ubersnygg mamma blir tjock, snaggar håret och slutar raka sig under armarna och slutar smink sig.

Jag har i och med min mammapeng väldigt lite pengar över till mig själv när månaden är slut. Jag har 2 grejor jag inte snålar på. Som jag vägrar byta bort. Mina ansiktsprodukter. De som rengör. Och sen min klipptid hos "min" frisör.

Jag och blivande hade en liten dispyt om det förra veckan. Han snaggar sig själv med en trimmer och det var säkert 10 år sen han hade en frisyr. Men han irriterar sig på att jag var 4de månad går och klipper och färgar håret. För 1200:-. Han tycker det är hutlöst och visst det är dyrt. Jag kan låta det växa vildvuxet men en utväxt till öronen. Men jag vägrar. För det är så mycket mer än bara hår. Jag får bättre självkänsla, blir gladare, ser piggare ut och känner mig mer som mig. Att jag sedan får snacka skit, dricka kaffe och bli ompysslad i 2-3 timmar är oxå ett plus.

Jag vill inte tappa MIG för att jag är mammaledig. Då får de kosta 1200 kr. Punkt.