Huvudet sprängs av allt som händer. 5 veckors praktik som i sig var bra men som gjorde vardagspuzzet extremt svårt att lägga. Jag har haft ångest, svårt att somna för jag har tryck över bröstet, tappar sjukt mycket hår och fått magkatarr. Mina söner gråter efter mig och min minsta vill helst vara nära mig 24/7. Han grät ett par gånger vid lämning på dagis vilket inte hänt på ett år. Mitt hjärta brast och jag grät hela vägen till praktiken. Jag vet att hans beteende är en direkt reaktion från att jag varit borta extremt mycket. Vilket krossar mitt hjärta ännu mer.
Att prestera i skolan, på praktiken och i familjen visade sig vara för mycket för oss alla. Nu är det tack och lov över och vi plockar upp bitarna och förbättrar våra närhetsband.
Jag kan knappt tro att det snart är jul. Tiden går alldeles för fort!
