Glad påsk!

Påsken firas hos svägerskan med familj. Massa god mat, godis och vin. Nu sover alla 5 barnen så det är väl nu vuxenkvällen börjar! ;) Glad påsk på er!

En dikt till storebarnet

Här är en dikt jag skrev till min förstfödda under lillebrors koliktid. Då det dåliga samvetet gentemot honom var så svårt att bära att jag nästan dagligen tyckte han växt, lärt sig nya saker- som jag missade. Lillebror tog så mycket tid. Vi satt ihop han och jag de första 3 månaderna.

"Stora lilla barn,
När blev du så stor?
Var det när jag var tvungen,
att trösta din bror?

Stora lilla barn,
När blev du så vis?
Var det när jag lagade mat,
bortvänd vid vår spis?

Stora lilla barn
När tappade du ditt babyhull?
Var det när jag torkade upp mjölk,
och glaset som ramlat omkull?

Stora lilla barn.
När ska tiden stanna ett tag?
Varför blir du större,
lite mer för varje dag?
Så fort jag vänder mig bort,
Har ännu en minut av ditt liv flugit bort.
Jag vill stanna upp och hålla din hand,
Jag vill stoppa en kork i timglasets med sand.

Stora lilla barn,
Jag önskar jag alltid kunde finnas bara för dig, men du vet väl om hur mycket jag älskar dig?"

Rör fram en del oroliga känslor i mitt hjärta. Men lika mycket som det inte var lätt, känner jag idag att det var värt det.

<3

Du är lite sjuk. Feber. Min lilla.
Du är lite matt och vill gärna sova i famnen. Jag ligger i sängen med dig på min arm, dina andetag nära mig. Det är ljus i rummet. Jag ser att himlen utanför är blå. Jag ser på dig och inser att det var länge sen, allt för länge sen vi låg så här.

Jag studerar dina ansiktsdrag. Jag kan för mitt inre öga se en yngre version av dig. Från när du var ny. Det var inte länge sen, men ändå känns det länge sen. Men jag inser att näsan är den samma, öronen lika så. Kinden något knubbigare. Dina läppar har samma form och samma färg. Du luktar fortfarande som du. Tänk att jag får uppleva dig. Se dig växa.

Jag fylls av så mycket känslor, mitt älskade barn. Tacksam är ett litet ord i jämförelse. Jag vill leda mina känslor längs mina armar och krama dig hårt med dem. Jag vill fylla mina läppar med all mitt hjärtas kärlek och pussa dig på din putande mun. Få dig att känna all den kärleken inuti dig.

Jag håller om dig, länge. Tittar på dig. Jag påminner mig själv att stanna upp oftare och verkligen ta vara på dig.

Snälla snö, försvinn!

Jag önskar mig vår! Åh vad jag vill ha vår. Vintern har trots vårt avbrott varit obarmhärtigt lång.

Jag vill ha skinnjacka och converse. Jag vill gå på torra vägar med vagnen och springa på klara stigar i skogen.

Jag vill plantera växter, gunga, gräva i sandlådan med mina barn. Jag vill att Lilla V ska få känna på hur det är att gå utomhus utan att ramla hela tiden.

Jag vill höra fåglar, kolla på myror och förundras över tussilagornas förmåga att bryta genom hård mark.

Jag vill dricka kaffe mot husväggen i solen.

Framför allt vill jag bli av med snuviga näsor och hostande halsar.

Så, snälla snö försvinn.

När pappan är borta...

... Sover barnen skitdåligt. Alltid.

Mannen är borta mån-tors denna vecka. Usch vad jag hatar hans bortaveckor. Dagarna är ju som vanligt men kvällarna och nätterna känns som maratonlopp för mitt tålamod.

Vi är två föräldrar till två barn så självklart delar vi lika på alla kvällsrutiner så som badning, borsta tänder, läggning. Bildelar även på natten om båda barnen vaknar. Jag tar alltid lilleman, han vill ändå bara vara hos mig, och pappan tar storebror om han vaknar, vilket just nu är varje natt.

Inatt så vaknade V först, jag försökte söva om men det gick inte så han sov i vår säng. Då kom storebror in och sen blev det trångt. Båda vill ligga på mig helst, eller kanske under skinnet tom. I vanliga fall så går pappan tillbaka med storebror och stannar hos honom tills han somnat om. Men när jag är själv vill jag inte lämna V, speciellt inte när han är vaken och kan ramla ur sängen.

Så denna natt sov de i skift. Var en vaken så sov den andra och när den andra kom till ro somnade den första.. Så ingen sömn till mamman. Kl.03.30 hade jag fortfarande inte somnat för kvällen. 05.19 vaknade sedan storebarnet och tyckte det var dags att gå upp så hans "bök" väckte såklart lillebarnet. God morgon- säkert!

Men idag sov jag en hel timme (vilket kändes som 1 sekund) medan lillebror sov och storebror var på dagis. Och efter en kaffe och en RedBull är jag rätt ok ändå.

Tack, nu har stackars jag skrivit av mig.

Nya utmaningar

Nu var det en vecka sen vi kom hem från Thailand. Och denna vecka har Vidar lärt sig: Att klättra upp och ner från soffan, flytta tripp-trapp stol till köksbänk och hitta matrester eller annat där. Klättra upp på köksbordet med hjälp av stolarna och ställa sig upp och pilla på lampan, klättra upp på Tv-bänken och gunga på Tvn, samt öppna locket på papperskorgen på toaletten. Inte så konstigt kanske att jag tappat mina semesterkilon redan- fy fan vad jag får springa och passa honom.

Snorstuga

En dag tog det. En dag. Sen var snoret och hostan tillbaka. Min lilla älskade 1 åring som varken sover dag eller natt för han hostar tills han nästan kräks.

Nej, ett par veckor till i värmen hade varit bra.

Nu när ankan blivit Svahn.

Nu har vi landat hemma i huset igen. Usch så vemodigt det var att åka hem. Vi var inte alls redo att åka hem till vardag och snö. Men det kanske man aldrig blir?
Jag möts av kommentarer: "har ni redan kommit hem? Har det REDAN gått 4 veckor?" Vilket får mig att känna mig lite sorgens. För det är ju så, i vardagslunken så flyter dagarna ihop. Vi minns inte vad vi åt förra torsdagen och vi lixom jagar på mot helg, ledighet, semester för det är så vi "lever". Det är då vi gör det vi själva vill, det är så vi "tar oss tid".

Det är dagarna vi minns.

Anyway.. Så här på andra sidan bröllopsdagen kan jag inte annat än känna mig lite tom. All denna planering, väntan och längtan. Alla dessa mail och fix och don. Över. Förstå mig rätt. Vi är så nöjda med hur dagen blev. Verkligen! Men den var över så fort. Jag önskar på skoj att jag tagit en valium och lixom coolt ner lite! Haha!

Bjuder på en bild från bröllopsplatsen. Det var verkligen ett sagobröllop. Men många fattades och det blev ganska påtagligt för mig. Men nu är jag en Svahn och övar på min nya namnteckning!