När pappan är borta...

... Sover barnen skitdåligt. Alltid.

Mannen är borta mån-tors denna vecka. Usch vad jag hatar hans bortaveckor. Dagarna är ju som vanligt men kvällarna och nätterna känns som maratonlopp för mitt tålamod.

Vi är två föräldrar till två barn så självklart delar vi lika på alla kvällsrutiner så som badning, borsta tänder, läggning. Bildelar även på natten om båda barnen vaknar. Jag tar alltid lilleman, han vill ändå bara vara hos mig, och pappan tar storebror om han vaknar, vilket just nu är varje natt.

Inatt så vaknade V först, jag försökte söva om men det gick inte så han sov i vår säng. Då kom storebror in och sen blev det trångt. Båda vill ligga på mig helst, eller kanske under skinnet tom. I vanliga fall så går pappan tillbaka med storebror och stannar hos honom tills han somnat om. Men när jag är själv vill jag inte lämna V, speciellt inte när han är vaken och kan ramla ur sängen.

Så denna natt sov de i skift. Var en vaken så sov den andra och när den andra kom till ro somnade den första.. Så ingen sömn till mamman. Kl.03.30 hade jag fortfarande inte somnat för kvällen. 05.19 vaknade sedan storebarnet och tyckte det var dags att gå upp så hans "bök" väckte såklart lillebarnet. God morgon- säkert!

Men idag sov jag en hel timme (vilket kändes som 1 sekund) medan lillebror sov och storebror var på dagis. Och efter en kaffe och en RedBull är jag rätt ok ändå.

Tack, nu har stackars jag skrivit av mig.