Nu när ankan blivit Svahn.

Nu har vi landat hemma i huset igen. Usch så vemodigt det var att åka hem. Vi var inte alls redo att åka hem till vardag och snö. Men det kanske man aldrig blir?
Jag möts av kommentarer: "har ni redan kommit hem? Har det REDAN gått 4 veckor?" Vilket får mig att känna mig lite sorgens. För det är ju så, i vardagslunken så flyter dagarna ihop. Vi minns inte vad vi åt förra torsdagen och vi lixom jagar på mot helg, ledighet, semester för det är så vi "lever". Det är då vi gör det vi själva vill, det är så vi "tar oss tid".

Det är dagarna vi minns.

Anyway.. Så här på andra sidan bröllopsdagen kan jag inte annat än känna mig lite tom. All denna planering, väntan och längtan. Alla dessa mail och fix och don. Över. Förstå mig rätt. Vi är så nöjda med hur dagen blev. Verkligen! Men den var över så fort. Jag önskar på skoj att jag tagit en valium och lixom coolt ner lite! Haha!

Bjuder på en bild från bröllopsplatsen. Det var verkligen ett sagobröllop. Men många fattades och det blev ganska påtagligt för mig. Men nu är jag en Svahn och övar på min nya namnteckning!