En solig kväll, solen börjar sin vandring nedåt på himlen. Vi kliver ut ur en bil, vi hör tonerna av Eva Cassidy- Fields of gold sprida sig i luften. Han tar min hand. Jag tar den utan att tveka. Jag har aldrig varit mer säker.
Vi går längs en gång klädd med blommor, vita orkidéer och gröna blad. När vi kommer fram till blomster hjärtat i sanden under portalen med havet som utsikt säger vi med glädjetårar i ögonen dessa ord till varandra:
Mina ord till J:
"Du är allt jag någonsin önskat,
du är allt jag någonsin drömt.
Du är den som får mig att minnas,
alla drömmar jag har glömt.
Du är sen som får mig att hoppas,
du är sen som får mig att le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig,
du är där när stormen yr.
Du är där när natten skrämmer,
du är där när stormen yr.
Och jag vill alltid ha dig nära,
när dagar blir till år.
För vad livet vill oss lära,
är att framtiden är vår."
J's ord till mig:
"Nu när musiken tystnat,
och tiden tycks stå still.
Och vi äntligen vågar säga,
det vi längst i hjärtat vill.
Då tar vi varandras händer,
då minns vi denna dag.
Och vi förstår att vad som än händer,
är det alltid du och jag.
För du är allt jag någonsin önskat,
du är allt jag någonsin drömt.
Du är den som får mig att minnas,
alla drömmar jag har glömt.
Du är sen som får mig att hoppas,
du är sen som får mig att le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge. "
När J ombeds kyssa bruden sprider sig en sådan lycka i mig. Det är vi. Nu och föralltid. To infinity and beyond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar