En liten 1 åring.

Den 10 februari 2012.

Det är tidig morgon, kallt ute men under vårt täcke är det varmt och skönt. Vi ligger tätt ihop, vi tre. Mamma, pappa, son. Sonen är ca 1 år och 9 månader. En bebis i våra ögon. Vi ligger nära, med liten emellan oss. Vi snusar, gosar och talar om att han snart ska bli storebror. Att han i natt så få sova hos farmor och farfar för mamma och pappa ska hämta hem bebisen som ligger i mammas mage.

Sonen, som ännu inte riktigt förstår vad det innebär att bli storebror, suckar och lägger handen vid min nacke och leker lite förstrött med mitt hår.

Jag och pappan möter varandras blick. Vi inser att detta är sista dagen vi är en tresamhet. Sista dagen då vår liten kommer vara just det. Vår liten. Tanken skrämmer samtidig som en längtan och en nyfikenhet finns. Livet förändras idag.

Vi åker till sjukhuset. Det är lugnt i magen, inga värkar än. Jag har "krävt" en igångsättning så vi ska få barn idag.

Väl inne får vi all tänkbar fantastisk hjälp och även om rädslan infann sig en stund så blir det en fin förlossning. Snabb, lite för snabb. Ca 2,5 timme efter att de startat mig med vattenavgång föds vår andra son. Han är lite blå men skriker mycket men får snart fin färg. Älskade underverk. Var det din fot jag kände? Din hicka jag blev fnittrig av? Dina rörelser din pappa förundrat känt? Fantastiskt.

4300g 51 cm kl.15.20. Din doft är inte av denna värld. Vår bebis. Äntligen är du här.

Den 10 februari 2013.

Jag ser på dig när du sover på min arm. Tänk att du redan är ett år. En tuff start med kolik och kaos men så underbart det sedan blev. Du är så söt när du snuttar på en synlig napp. Dina drag är din pappas. Din hårfärg lika så. Jag slås åter igen av den otroliga kraften i kärleken jag känner, både för dig och din bror. Jag älskar till oändligheten och vidare. Din doft, din och så fantastiskt ren. Bara din. Jag vill pausa livet en stund. Njuta lite till innan du vaknar. Bara se på dig. Jag får fortfarande inte nog.

Jag älskar dig min son. Grattis på din första födelsedag.