En solig kväll, solen börjar sin vandring nedåt på himlen. Vi kliver ut ur en bil, vi hör tonerna av Eva Cassidy- Fields of gold sprida sig i luften. Han tar min hand. Jag tar den utan att tveka. Jag har aldrig varit mer säker.
Vi går längs en gång klädd med blommor, vita orkidéer och gröna blad. När vi kommer fram till blomster hjärtat i sanden under portalen med havet som utsikt säger vi med glädjetårar i ögonen dessa ord till varandra:
Mina ord till J:
"Du är allt jag någonsin önskat,
du är allt jag någonsin drömt.
Du är den som får mig att minnas,
alla drömmar jag har glömt.
Du är sen som får mig att hoppas,
du är sen som får mig att le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig,
du är där när stormen yr.
Du är där när natten skrämmer,
du är där när stormen yr.
Och jag vill alltid ha dig nära,
när dagar blir till år.
För vad livet vill oss lära,
är att framtiden är vår."
J's ord till mig:
"Nu när musiken tystnat,
och tiden tycks stå still.
Och vi äntligen vågar säga,
det vi längst i hjärtat vill.
Då tar vi varandras händer,
då minns vi denna dag.
Och vi förstår att vad som än händer,
är det alltid du och jag.
För du är allt jag någonsin önskat,
du är allt jag någonsin drömt.
Du är den som får mig att minnas,
alla drömmar jag har glömt.
Du är sen som får mig att hoppas,
du är sen som får mig att le.
All min kärlek får du bära,
hela livet vill jag ge. "
När J ombeds kyssa bruden sprider sig en sådan lycka i mig. Det är vi. Nu och föralltid. To infinity and beyond.
torsdag 21 februari 2013
tisdag 19 februari 2013
Nu är jag fru!
Jag vill skriva en ordentlig redogörelse över vårt fantastiska bröllop som blev precis så underbart som vi hoppats, men tid finns inte just nu så jag återkommer.
Bjuder på bilder från vårt bröllopssvit (hus!) så länge!
Bjuder på bilder från vårt bröllopssvit (hus!) så länge!
lördag 16 februari 2013
Möte på bröllopshotellet.
Nu kom fjärilarna i magen! Galet! I övermorgon blir jag FRU! (vet att nedräknaden har 2 dagar fel men jag kan inte ändra)
Vi möttes av väldigt proffsig personal som verkligen verkade ha koll på läget. De kommer bli så himla bra. Nu ber vi till vädergudarna att hålla regn och storm borta.
De visade bilder på hur blommorna kommer se ut, ungefär och samma sak med bordsdekorationerna. Åhhh det kommer bli SÅ fint!
Längtar ihjäl mig nu!!!
Vi möttes av väldigt proffsig personal som verkligen verkade ha koll på läget. De kommer bli så himla bra. Nu ber vi till vädergudarna att hålla regn och storm borta.
De visade bilder på hur blommorna kommer se ut, ungefär och samma sak med bordsdekorationerna. Åhhh det kommer bli SÅ fint!
Längtar ihjäl mig nu!!!
fredag 15 februari 2013
För första gången..
... i sitt liv sov lilla V hela natten. 19 somnade han, vaknade lite snabbt vid 22 men somnade om sen sov han till 07. I sin säng dessutom. Han har 39 graders feber så han var säkert väldigt trött av det. Men att som mamma få sova gott och länge är en ovanlig lyx i denna familj..
onsdag 13 februari 2013
Historien om oss.
Vi bor i en liten stad. Alla känner alla, eller vet åtminstone vilka de flesta är i den egna åldersgruppen. Jag och J har sprungit på varandra genom åren men vi båda har "bara" haft långa förhållanden så vi har aldrig sett varandra på det sättet.
I januari 2006 går jag på födelsedagskalas hos en vän. J är där. I den tiden i mitt liv var jag 20 år ( skulle fylla 21 de året) , lite vilsen, lite trasig och framför allt så kände jag mig ensam.
Efter att ödet gjort så vi träffats ett par gånger där i januari så börjar vi långsamt att träffas och förälska oss i varandra.
Han var och är än idag, allt jag aldrig trott fanns i en man. Jag kom från ett dysfunktionellt förhållande där mitt hjärta blivit stampat på och min självkänsla lika så. Men J var så lugn, så trygg och ömsint. Andra skryter att de blivit "tagna med storm" medan jag gärna berättar hur jag kände det som om jag blev "tagen med lugn". Sakta öppnade han mitt hjärta och ömt bevarade det. Att vara i hans famn gav en märklig men fantastisk känsla av att komma hem.
Vi visste snabbt att det var vi och mina vänner tyckte jag var galen som tidigt sa: "det är är honom jag kommer gifta mig och skaffa barn med, jag bara känner det i hela kroppen."
Efter bara tre månader tillsammans bokar vi biljetter till Thailand ett halvår senare. Där vi på backpack resa ska vistas i 4 månader. Än en gång får vi höra att vi är galna. Ska ni BARA vara med varandra VARJE dag? Frågades det. Kanske kunde det gått åt skogen men istället så utvecklades vårt förhållande och vi blev mer kära än någonsin. Där la vi grunden för de vi är idag.
Vi flyttade ihop när vi kom hem.
2 år senare åker vi på en jorden runt resa som varar vi 5 månader. Vårt första stopp blir Thailand åter igen. Efter den resan djupnar vår relation ytterligare och prat om barn och hus blir allt mer förekommande. J friar till mig vid solnedgången på ön Autitaki på Cook Öarna. Det var i mars 2009.
Jag önskar att alla par kunde få göra som vi. Resa, träffa människor och framför allt ha tid att bara vara och prata. Utan jobb, TV, internet, mobil och surfplattor kan man verkligen utveckla sitt förhållande.
Vi kommer hem i april och i september plussar jag på stickan. Lyckan är gjord och vi går vidare med våra planer att bygga ett hus.
I maj 2010 föds vår första son. Efter en magisk graviditet ( jag hade lyckan att segla genom graviditeten med få krämpor) är vi äntligen 3. När han är 4 månader gammal har J och hans pappa byggt klart vårt hus. Jag blir ibland rörd av att gå hemma i huset och tänka att han faktiskt byggt ett hem åt sin familj.
2 veckor efter att numera storebror fyllt 1 år flyttar lillebror in i min mage, lite oväntat men välkommet.
Den 10 februari 2012 blir vi 4.
Och här är vi nu. Familj. Hus. Snart man och fru. Och trotts att vårt förhållande har ändrats sedan vi fick barn, både på gott och ont så känner jag att grunden vi byggt är stadigare än någonsin. För i den trötta småbarnsvardagen är det ibland svårt att nå varandra och klaga på varandra allt lättare. Men vi försöker att hitta tillfällen att hålla varandra i handen. När vi i skenet av ljus dricker ett glas vin och pratar om våra resor är vi där igen, och känslan av samhörighet och kärlek går inte att ta miste på.
J skickade en gång en bild på ett gammalt par som gråhåriga sitter på en bänk med sina rulatorer parkerade bredvid, och tittar på fåglarna. De håller varandra i handen. Jag fick bilden och texten: "det här fick mig att tänka på oss." och det är väl målet eller hur? Ett liv. Att en dag sitta tillsammans, tänka tillbaka på livet som varit med en känsla av lycka. Det är det vi jobbar på...
I januari 2006 går jag på födelsedagskalas hos en vän. J är där. I den tiden i mitt liv var jag 20 år ( skulle fylla 21 de året) , lite vilsen, lite trasig och framför allt så kände jag mig ensam.
Efter att ödet gjort så vi träffats ett par gånger där i januari så börjar vi långsamt att träffas och förälska oss i varandra.
Han var och är än idag, allt jag aldrig trott fanns i en man. Jag kom från ett dysfunktionellt förhållande där mitt hjärta blivit stampat på och min självkänsla lika så. Men J var så lugn, så trygg och ömsint. Andra skryter att de blivit "tagna med storm" medan jag gärna berättar hur jag kände det som om jag blev "tagen med lugn". Sakta öppnade han mitt hjärta och ömt bevarade det. Att vara i hans famn gav en märklig men fantastisk känsla av att komma hem.
Vi visste snabbt att det var vi och mina vänner tyckte jag var galen som tidigt sa: "det är är honom jag kommer gifta mig och skaffa barn med, jag bara känner det i hela kroppen."
Efter bara tre månader tillsammans bokar vi biljetter till Thailand ett halvår senare. Där vi på backpack resa ska vistas i 4 månader. Än en gång får vi höra att vi är galna. Ska ni BARA vara med varandra VARJE dag? Frågades det. Kanske kunde det gått åt skogen men istället så utvecklades vårt förhållande och vi blev mer kära än någonsin. Där la vi grunden för de vi är idag.
Vi flyttade ihop när vi kom hem.
2 år senare åker vi på en jorden runt resa som varar vi 5 månader. Vårt första stopp blir Thailand åter igen. Efter den resan djupnar vår relation ytterligare och prat om barn och hus blir allt mer förekommande. J friar till mig vid solnedgången på ön Autitaki på Cook Öarna. Det var i mars 2009.
Jag önskar att alla par kunde få göra som vi. Resa, träffa människor och framför allt ha tid att bara vara och prata. Utan jobb, TV, internet, mobil och surfplattor kan man verkligen utveckla sitt förhållande.
Vi kommer hem i april och i september plussar jag på stickan. Lyckan är gjord och vi går vidare med våra planer att bygga ett hus.
I maj 2010 föds vår första son. Efter en magisk graviditet ( jag hade lyckan att segla genom graviditeten med få krämpor) är vi äntligen 3. När han är 4 månader gammal har J och hans pappa byggt klart vårt hus. Jag blir ibland rörd av att gå hemma i huset och tänka att han faktiskt byggt ett hem åt sin familj.
2 veckor efter att numera storebror fyllt 1 år flyttar lillebror in i min mage, lite oväntat men välkommet.
Den 10 februari 2012 blir vi 4.
Och här är vi nu. Familj. Hus. Snart man och fru. Och trotts att vårt förhållande har ändrats sedan vi fick barn, både på gott och ont så känner jag att grunden vi byggt är stadigare än någonsin. För i den trötta småbarnsvardagen är det ibland svårt att nå varandra och klaga på varandra allt lättare. Men vi försöker att hitta tillfällen att hålla varandra i handen. När vi i skenet av ljus dricker ett glas vin och pratar om våra resor är vi där igen, och känslan av samhörighet och kärlek går inte att ta miste på.
J skickade en gång en bild på ett gammalt par som gråhåriga sitter på en bänk med sina rulatorer parkerade bredvid, och tittar på fåglarna. De håller varandra i handen. Jag fick bilden och texten: "det här fick mig att tänka på oss." och det är väl målet eller hur? Ett liv. Att en dag sitta tillsammans, tänka tillbaka på livet som varit med en känsla av lycka. Det är det vi jobbar på...
Min blivande 30 år
Igår fyllde min kära 30 år. Vi firade med champange i huset med alla syskon med familjer och andra släktingar som är här innan vi åkte på en strandrestaurang där vi förbokat mat och dryck. Det hela vart härligt rörigt som det blir med 15 vuxna och 8 barn. ;) vi åt skrattade men var hemma vid 21 då alla bebisar skulle sova. Blivande maken var nöjd med dagen.
Jag köpte ett armband till honom i läder med en silver platta med texten: To infinity and beyond. - vilket är så jag ser på vår kärlek.
Jag köpte ett armband till honom i läder med en silver platta med texten: To infinity and beyond. - vilket är så jag ser på vår kärlek.
Ska vi vara ärliga nu?
Tiden lunkar på här i Thailand. Dock inte lika "east going" som tidigare år.. Och jag saknar det. Med handen på hjärtat är det nästan mer stressande att ha hand om barnen här än hemma. De dricker på gränsen till för lite, INGET i huset vi hyr är barnsäkrat, de äter okej men det blir enformigt då de inte smakar som hemma. Jag springer runt som en virrig höna och undviker skador och kramar barn som av den ena eller andra anledningen bara måste vara i famnen. Hela tiden.
Jag ska väl egentligen inte klaga. Vi får vara i solen och umgås som familj. Men jag har fått lite lappsjuka.. Önskar att vi lätt kunde dra till en annan ort där den händer lite mer. Inte för att det skulle vara detsamma med barnen men Thailand för mig har alltid inneburit annat. Lugn. Semester. Vilken det här är fast ändå inte. Jag tog med böcker jag hoppats få läsa men oftast gör jag det bara på toaletten..
Men jag antar att man får ta det för vad den är och sen göra allt nästa gång (vi brukar åka vart annat år) vi kommer hit.
Så nu är klagostunden över. ;)
Jag ska väl egentligen inte klaga. Vi får vara i solen och umgås som familj. Men jag har fått lite lappsjuka.. Önskar att vi lätt kunde dra till en annan ort där den händer lite mer. Inte för att det skulle vara detsamma med barnen men Thailand för mig har alltid inneburit annat. Lugn. Semester. Vilken det här är fast ändå inte. Jag tog med böcker jag hoppats få läsa men oftast gör jag det bara på toaletten..
Men jag antar att man får ta det för vad den är och sen göra allt nästa gång (vi brukar åka vart annat år) vi kommer hit.
Så nu är klagostunden över. ;)
söndag 10 februari 2013
En liten 1 åring.
Den 10 februari 2012.
Det är tidig morgon, kallt ute men under vårt täcke är det varmt och skönt. Vi ligger tätt ihop, vi tre. Mamma, pappa, son. Sonen är ca 1 år och 9 månader. En bebis i våra ögon. Vi ligger nära, med liten emellan oss. Vi snusar, gosar och talar om att han snart ska bli storebror. Att han i natt så få sova hos farmor och farfar för mamma och pappa ska hämta hem bebisen som ligger i mammas mage.
Sonen, som ännu inte riktigt förstår vad det innebär att bli storebror, suckar och lägger handen vid min nacke och leker lite förstrött med mitt hår.
Jag och pappan möter varandras blick. Vi inser att detta är sista dagen vi är en tresamhet. Sista dagen då vår liten kommer vara just det. Vår liten. Tanken skrämmer samtidig som en längtan och en nyfikenhet finns. Livet förändras idag.
Vi åker till sjukhuset. Det är lugnt i magen, inga värkar än. Jag har "krävt" en igångsättning så vi ska få barn idag.
Väl inne får vi all tänkbar fantastisk hjälp och även om rädslan infann sig en stund så blir det en fin förlossning. Snabb, lite för snabb. Ca 2,5 timme efter att de startat mig med vattenavgång föds vår andra son. Han är lite blå men skriker mycket men får snart fin färg. Älskade underverk. Var det din fot jag kände? Din hicka jag blev fnittrig av? Dina rörelser din pappa förundrat känt? Fantastiskt.
4300g 51 cm kl.15.20. Din doft är inte av denna värld. Vår bebis. Äntligen är du här.
Den 10 februari 2013.
Jag ser på dig när du sover på min arm. Tänk att du redan är ett år. En tuff start med kolik och kaos men så underbart det sedan blev. Du är så söt när du snuttar på en synlig napp. Dina drag är din pappas. Din hårfärg lika så. Jag slås åter igen av den otroliga kraften i kärleken jag känner, både för dig och din bror. Jag älskar till oändligheten och vidare. Din doft, din och så fantastiskt ren. Bara din. Jag vill pausa livet en stund. Njuta lite till innan du vaknar. Bara se på dig. Jag får fortfarande inte nog.
Jag älskar dig min son. Grattis på din första födelsedag.
Det är tidig morgon, kallt ute men under vårt täcke är det varmt och skönt. Vi ligger tätt ihop, vi tre. Mamma, pappa, son. Sonen är ca 1 år och 9 månader. En bebis i våra ögon. Vi ligger nära, med liten emellan oss. Vi snusar, gosar och talar om att han snart ska bli storebror. Att han i natt så få sova hos farmor och farfar för mamma och pappa ska hämta hem bebisen som ligger i mammas mage.
Sonen, som ännu inte riktigt förstår vad det innebär att bli storebror, suckar och lägger handen vid min nacke och leker lite förstrött med mitt hår.
Jag och pappan möter varandras blick. Vi inser att detta är sista dagen vi är en tresamhet. Sista dagen då vår liten kommer vara just det. Vår liten. Tanken skrämmer samtidig som en längtan och en nyfikenhet finns. Livet förändras idag.
Vi åker till sjukhuset. Det är lugnt i magen, inga värkar än. Jag har "krävt" en igångsättning så vi ska få barn idag.
Väl inne får vi all tänkbar fantastisk hjälp och även om rädslan infann sig en stund så blir det en fin förlossning. Snabb, lite för snabb. Ca 2,5 timme efter att de startat mig med vattenavgång föds vår andra son. Han är lite blå men skriker mycket men får snart fin färg. Älskade underverk. Var det din fot jag kände? Din hicka jag blev fnittrig av? Dina rörelser din pappa förundrat känt? Fantastiskt.
4300g 51 cm kl.15.20. Din doft är inte av denna värld. Vår bebis. Äntligen är du här.
Den 10 februari 2013.
Jag ser på dig när du sover på min arm. Tänk att du redan är ett år. En tuff start med kolik och kaos men så underbart det sedan blev. Du är så söt när du snuttar på en synlig napp. Dina drag är din pappas. Din hårfärg lika så. Jag slås åter igen av den otroliga kraften i kärleken jag känner, både för dig och din bror. Jag älskar till oändligheten och vidare. Din doft, din och så fantastiskt ren. Bara din. Jag vill pausa livet en stund. Njuta lite till innan du vaknar. Bara se på dig. Jag får fortfarande inte nog.
Jag älskar dig min son. Grattis på din första födelsedag.
torsdag 7 februari 2013
Från iskallt till kokhett!
Vi är framme sedan ett par dagar tillbaka. Resan gick ÖVER förväntan och båda killarna var mycket duktiga. Lilla V sov på mig i Ergobaby bärsele. Han sov bra på den långa resan (efter en timmers flyg och 3h väntan i Finland) mot Bangkok. Han fick dock världens hosta men sov ok iaf men den gjorde varken jag eller pappan. Storebarnet som som en stock hela vägen. Vi var så stolta över honom för han var hur duktigt som helst.
Efter 4 h i bil oxå så var vi äntligen i byn! Glädjetårarna rann på farmorn och farfarn som vi inte sätt på 3 månader.
Första dagarna har spenderats med sil och bad och att hitta "rutinerna" och att acklimatisera barnen. Vidar fick feber första dagen, hostan sitter i än men febern är borta. 2 tänder har brutit ut oxå så han hade ett par tuffa dagar.
Första besöket vid havet gav mig sådan lyckorus att ögonen tårades. Mitt stora barn sprang mot de grunda vågorna, vände så de "jagade" honom och tjöt av lycka. Jag kan inte beskriva med ord känslan jag kände. Sådan lycka att kunna ge honom, och Lilla V detta. I fullkomligt ÄLSKAR att vara här och är så härlig att ha att göra med. Han simmar nu själv med armpuffar i poolen och älskar varje minut. Underbara unge.
Vi ser till att få en timme egentid medans barnen sover och det är de som styr dagarna med humör samt ät och sovtider.
Visst kan jag ibland sakna enkelheten från våra resor innan barnen med samtidigt är glädjen i deras ögon när de upptänker något nytt makalöst härligt.
Återkommer snart med mer.
Efter 4 h i bil oxå så var vi äntligen i byn! Glädjetårarna rann på farmorn och farfarn som vi inte sätt på 3 månader.
Första dagarna har spenderats med sil och bad och att hitta "rutinerna" och att acklimatisera barnen. Vidar fick feber första dagen, hostan sitter i än men febern är borta. 2 tänder har brutit ut oxå så han hade ett par tuffa dagar.
Första besöket vid havet gav mig sådan lyckorus att ögonen tårades. Mitt stora barn sprang mot de grunda vågorna, vände så de "jagade" honom och tjöt av lycka. Jag kan inte beskriva med ord känslan jag kände. Sådan lycka att kunna ge honom, och Lilla V detta. I fullkomligt ÄLSKAR att vara här och är så härlig att ha att göra med. Han simmar nu själv med armpuffar i poolen och älskar varje minut. Underbara unge.
Vi ser till att få en timme egentid medans barnen sover och det är de som styr dagarna med humör samt ät och sovtider.
Visst kan jag ibland sakna enkelheten från våra resor innan barnen med samtidigt är glädjen i deras ögon när de upptänker något nytt makalöst härligt.
Återkommer snart med mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)