Ibland känns det som om jag tappat fokus på vad som är viktigt i livet. Nuet. Här nu.
Jag drömmer mig ofta bort, framåt eller tillbaka. Tänk om. Sen kanske. Skulle det? Någon gång.
Jag måste påminna mig själv om att stanna upp. Memorera det där ordet som lät så sött när han sa det första gången. Lägga på minnet exakt hur lille V rynkar sin näsa. Doften av dem.
Krama min kära lite extra hårt. Minnas allt han gör för mig, oss, inte dröja mig kvar och älta det han inte gör.
Vi är friska. Vi är lyckliga.
Att se i backspegeln och ställs frågor eller trycka på fast forward framåt är så onödigt. Behövde bara påminna mig skälv om det ikväll.
Nu ska jag krypa nära en varm kropp och andas in doften av man.
Innan lilla V vaknar och vill sova hos mig. Då ska jag snosa på min bebis.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar