Ett litet barn i min famn,
rummet är mörkt.
Lugnt och stilla.
En liten mun mot min kind,
Viskandes "älskar dig, mamma"
Och kärleken exploderar i mitt bröst, brinnande färdas den genom mina ådror.
Alla tvivel, på vem jag är, om jag gör rätt, försvinner i denna stund. En kärlek så ren, den han känner för mig. Vilken gåva den är. Kärleken jag känner för honom, det går inte att beskriva med ord.
Ååååååå vad fint!!! Det mest underbara en mamma kan få höra!!
SvaraRaderaLängtar efter att få höra de orden, tills dess får jag nöja mig med att Alex tittar mig djupt in i ögonen och sedan pussar mig på munnen. Inte så dumt de heller ;-)
Jag höll mig rätt bra under resten av nattningen men sen kom tårarna. Det är verkligen inte dåligt det heller, de där blickarna! <3 och visst vet vi på många sätt att vi är älskade men när en sån kärleksförklaring kommer helt oväntat så är känslan så jäkla härlig. Jag fascineras fortfarande över hur mycket kärlek en människa är kapabel att känna.
SvaraRadera