Dagis-lämna-status

Sen en tid tillbaka har V faktiskt inte varit ledsen när jag lämnar på dagis. Men jag har inte våga skriva något här. Vill inte "jinxsa" för så fort man tror att något har ändrats, så fort man litar på något inom detta moderskap så har det en tendens att sluta vara så. 

Så fort man säger; "jodå, han sover hela natten nu" så börjar en ny "fas" och han vaknar nätterna igenom. 

Jag håller fortfarande andan dock vid varje hejdåkram i hallen på dagis. Väntar på gråtet. Men den senaste tiden så verkar han ok med att jag går. 

Vi pratar varje morgon, min lille vise son och jag. Han har ett väldigt utvecklat språk för att vara så liten. Vilket jag är otroligt tacksam över. Jag berättar att vi snart ska till dagis. Han svarar: "jag blir ledsen du går" jag frågar om han blir ledsen för att han saknar mig. Jag kramar mig och säger "ja". Jag säger att jag kommer sakna honom oxå men att jag ALLTID kommer och hämtar honom och I. Vi kramas. Länge. Sen är det ok när jag väl lämnar. Jag kramar honom och säger: Jag hämtar dig sen. 

Jag vet inte om det är det här, eller att han "vuxit" in i rutinen. Men det känns ändå skönt att han sätta ord på känslorna. Nu håller vi tummarna för att gråtet håller sig borta..