Lilla V , 1,9 år gammal har nu gått på förskola i 2 1/2 månad. Från början har han bara knatat in, gett mig en puss och sprungit iväg med storebror. Jag var så lättad, att det gått lika bra för honom som för storebror som aldrig varit ledsen vid lämning.
För 2 veckor sen kom dock "bakslaget". En hysterisk liten kille ville absolut inte bli lämnad på morgonen. Morgonen efter likaså. Och varje dag sen dess.. Och jag går i bitar. Jag har gråtit hela vägen hem mer än 1 gång. De fina pedagogerna möter honom på ett jättefint sätt och ringer dock nästan varje dag ca 5 min efter jag gått och talar om att han är glad och springer runt och leker.
Sedan är han glad hela dagen.
Men så idag mötet en ung kille (som började igår) som arbetstränar på förskolan upp oss i hallen. V skiner upp, kramar mig och tar honom i handen och säger : "kom" så går de iväg. Med storebror i andra handen försvinner de runt hörnet. Utan. Gråt.
Och jag gråter nästan av lycka och undrar om denna kille kommer vara den som hjälper oss ordna till det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar