3 års trots och nattskräck

Det är inte lätt att vara snart 3 år. Vår stora lilla I har blivit så trotsig på den senaste tiden. Känns som om det eskalerar mer och mer. Inget är någonsin bra och alla små vardagliga saker blir en ständig kamp.

"Jag vill inte" "Jag kan inte" "Jag kan visst" "Jag vill visst"

Och jag svarar med; Nej, sluta, gör inte så, du får inte, du ska, ajabaja osv osv.

Det är så svårt att veta hur jag ska bemöta hans humör utan att tappa mitt eget. Det känns så jobbigt att hela tiden bråka med honom. Han är ju en av mina stora kärlekar, jag vill inte skälla och höja rösten. Men jag gör det, ofta. Allt för ofta. Mitt tålamod går på sparlåga och när I för 75de gången i raden nyper lillebror eller tar hans saker så håller jag på att bli tokig.

Jag vet att han agerar ut mer nu, dels pga sin ålder och dels för att Lillebror börjar "ta plats" mer än förr. Ta leksaker han leker med, förstöra byggda torn och dra honom i håret. Visst leker de fint ibland med det slutar 9 gånger av 10 med att någon blir ledsen.

Jag berömmer när han gör något bra. Minsta lilla bra/gulliga/fina/duktiga sak får han massor av beröm av. Jag försöker ge uppmärksamhet för de bra sakerna och inte bara de dåliga. Jag ignorerar när han säger "dumma mamma" och talar om hur glad jag blir när han kramar mig. Men fan va svårt det är. Ofta kommer även en "dålig" sak så fort jag gett beröm för något bra. 2 sekunder efter att jag sagt:Mamma tycker så mycket om att se att du och lillebror leker så fint" bara måste han lägga sig på honom och hålla fast eller sno exakt just den leksak lillebror har i handen så han blir jätte ledsen.

Tänk alla dessa känslor han har i sig min lilla (snart) 3 åring. Det måste vara så jobbigt att hela tiden behöva kämpa och ta strider och göra allt för att "vinna". Han är envis till tusen och ordentligt bestämd. (Vilket han tydligen har från mig säger min mamma..)

Dessutom, som om detta inte vore nog så har han blivit skvatt omöjlig att få att sova. Han vill verkligen inte sova. Han blir så ledsen, håller sig krampaktigt runt min hals och håller sig vaken även fast jag ser att han är riktigt trött. Han har länge somnat prick kl.19 men nu är han uppe till 20.30-21.00. Vi sitter och håller handen, ligger bredvid. Läser saga, allt men ingenting fungerar. Vi har dragit ner på sovstunden efter lunch för att han ska bli tröttare. Vilket än så länge har resulterat i att han bara blir surare på eftermiddagen.

Jag skulle behöva gå en bemöta trots kurs. ;) sedan hör jag mig själv genom honom hela tiden nu. Här om dagen sa I till pappa; "Jag blir tokig på dig" Vilket jag säger ibland i stundens hetta. ;) Dags att börja tänka på sina formuleringar. Hihi!

Så det är såklart inte bara dåligt. Han är en underbar liten person när han är på bra humör. Då vill jag så gärna bara vara med honom. Han älskar när man läser böcker så det gör vi ofta. Gärna samma bok om och om igen. Några böcker har han nästan lärt sig utantill och sitter ibland själv och "läser" högt för sig själv.

Just nu ligger han med huvudet i mitt knä efter att än en gång tillslut somnat i soffan.. Jag klappar honom på kinden och viskar att jag älskar honom. Hoppas ATG han förstår det fast jag låter arg så ofta...