I skolan är det bara några veckor kvar och den svåraste kursen hittills. Anatomi. Så sjukt många namn på alla kroppens delar, både svenska och latin. Hittills har jag klarat alla moment och tentamen. Men jag är orolig för denna faktiskt.
Hemma så flyter det också på. Barnen bli större, min älsta blir 4 år på måndag och jag förstår som vanligt inte vad fasiken som hände! Hur kan den där lilla sparven blivit 4 år. Han är verkligen en 4 åring nu, vår Lill-polis. Han vill vara med och bestämma och är väldigt noga med rätt och fel. Inte så ofta när det gäller honom själv- han har ju alltid rätt- utan det är jag, pappan och lillebror det gäller.
Han är så glad, han har lämnat den där jobbiga 3 års perioden och till viss del spelar väl vår (hans och min) "dåliga" period in, då den oxå tycks vara över. Jag får dagligen massa pussar och kramar och han låter mig vara nära honom. Vilket jag såklart är överlycklig för.
Jag och maken har som vanligt vår "vårkris". Han får spatt och panik för han har "så mycket att göra" ute på gården och tomten. Vilket gör att vi knappt ses. Han kommer hem äter maten jag lagat och försvinner ut och målar, fixar, pillar med allt på en gång så att inget blir klart. Och jag får ta allt annat. Städa, diska, tvätta, laga mat, plocka undan. Jag vill ju vara med barnen så jag har ångest och blir skitstressad hela tiden för jag vantrivs i ett stökigt hus men vill samtidigt ge barnen så mycket tid som möjligt. Så det blir lätt lite irritation oss emellan och vi "connectar" lixom inte med varandra. Vi mer bollar uppgifter mellan oss och stannar inte upp och ser varandra. Vilket såklart på verkar allt som är relationen- vad vi pratar om, samlivet osv.
Vi bor ju, på gott och ont, bredvid mina svärföräldrar. De är ett jätte stöd och hjälper till både praktiskt med barnen och köper grejor till oss. Det borde finnas en bild på dem i ordboken under ordet -generös. Men samtidigt så känner jag mig iakttagen. Helt plötsligt kan det stå någon utanför fönstret och påta i rabatten eller så planterar de någon buske här och var. Maken hjälper till mycket hos dem oxå, iaf en gång om dagen när han är ledig. Så denna "tillgänglighet" till varandra kan vara otroligt påfrestande oxå. Jag gillar inte att påta och fixa rabatter. Jag har inget intresse. Vi har planerat vår tomt så-
Minsta möjliga underhåll. ;) Men det får jag höra ganska ofta oxå. Att det är "sååå tråkigt" att jag inte är intresserad. Osv..
Nu ska jag dricka kaffe och sedan sätta mig in i nervsystemet. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar