Livsplan

Jag pratade med min bästa vän här för någon vecka sen. Hon frågade om skolan och vi kom att prata om min "livsplan". Den att bli sjuksköterska, äntligen jobba och tjäna pengar så att vi kan göra mer som familj och att jag ska ha möjlighet att köpa det jag ibland trånar efter. Att vi ska kunna resa. Kunna köpa svärföräldrarnas hus bredvid oss. Det fina stenhuset från 1800-talet. Mitt och makens drömhus. När jag jobbat ett par år vill jag vidareutbilda mig till barnmorska eller specialsjuksköterska och jobba på en neonatalavdelning.. 

När vi pratat en stund sa hon: "Trean får alltså inte plats" men ett leende på läpparna. Barn nummer 3 menar hon. Jag skrattar och säger: "nej, den gör väl inte det." 

Men sanningen är den, att jag ibland tänker på det. Och jag vet att jag kommer kunna "göra plats" om vi vill. 

Jag drömmer om att får göra om ett av rummen i svärföräldrarnas hus till ett barnrum. Det finns 3 sovrum som det är nu, men ett skulle man kunna göra om och det ligger precis bredvid "mastersovrummet". I min dröm, är det alltid ett "flickrum". Kanske för att jag "får" och kan inreda "pojkrum" om jag vill. Kanske för att jag i hemlighet hoppas att jag får en dotter någon gång i livet. (Skulle det bli en 3a och det bli en pojke skulle jag bli precis lika lycklig. Vill bara ha det sagt)  Det är lite roligt att få "inreda" i tanken, på det sätt som är främmande för en pojkmamma som jag. :) 

Kompisen och min diskussion hänger kvar i tanken och Jag drömmer mig ibland framåt, år i tiden men samtidigt försöker jag så ofta jag kan att stanna upp och leva i nuet och ta vara på det underbara jag har. Det är en balansgång, mellan att leva i nuet och drömma framåt men samtidigt så motiverar det och inspirerar mig till att göra mitt bästa där att nå dit.