Då och nu

Det fanns en tid då jag inte kände ett stygn av stress varje kväll jag skulle lägga mig. Jag visste hur länge jag skulle få sova. 

Det fanns en tid då vi gick på restaurang oftare, bio på söndagar och hittade på mer spontana aktiviteter. 

Det fanns en tid då vi åt frukost i lugn och ro på helgen, och läste en tidning. 

Det fanns en tid då jag hade råd och tid med träning och nya kläder oftare. 

Det fanns en tid då resa var både lättare och billigare.

Det fanns en tid då allt detta kändes mer viktigt. 

Men..

Det fanns oxå en tid då jag inte visste hur det kändes att älska totalt villkorslöst. 

Det fanns en tid då jag inte förstod kraften i ordet "mamma". 

Det fanns en tid då jag inte visste hur stolt man kunde känna sig över uttalet på ett nytt ord, första steg och första kiss i en potta. 

Det fanns en tid då jag inte visste att lycka finns i så små saker. Att få sköta om, att få en spontan puss, att vara den som gör att gråten upphör. 

Det fanns en tid då mitt livs mening ännu inte fanns. 

Nu ligger det två meningar i varsin säng i ett sovrum. Med en doft som bara är deras och som får mitt hjärta att fyllas, min kropp att bli varm. Jag kan stå här i dörröppningen hur länge som helst.

Livet, då och nu. Många saker har vi "försakat" men inget går upp mot allt de tog med sig när de kom. 

God natt mina älskade barn.