Usch va avundsjuk jag är. Jag har "bantat" 1,5 år (upp och ner i motivationen ska erkännas) och tränar, rör mig men INGET händer! Jag blir så trött av att jag måste kämpa som ett djur, både mentalt och psykiskt för att inte GÅ UPP i vikt. Tänka på allt jag stoppar i mig. Jag strävar inte efter perfektion, jag vill bara se ut som jag.. Känna mig som mig och att den person jag känner mig som, passar in med den jag ser i spegeln. Komma i mina absoluta favoritjeans..
Jag kan aldrig fuska, aldrig äta något "med gott samvete" för gör jag det går jag upp direkt! Jag äter nyttigt, äter aldrig pizza eller annan skräpmat. Jag äter ytterst sällan godis, och i så fall några enstaka bitar. Jag har inte ätit chips på flera år. Vad gör jag för fel?
Förstår att det måste vara oerhört jobbigt att hela tiden tänka på vad man äter och knappt kunna unna sig något gott. Jag är smal av naturen så det handlar nog om vad man har för kropp. Tyvärr.
SvaraRaderaMEN måste säga att när jag enbart läste fin blogg och inte visste hur du såg ut så trodde jag nog att du var en småmullig tjej. Sen via instagram så fick jag se hur du ser ut och du är ju så fantastisk vacker!! Och jag ser inget överflödigt fett om jag ska va ärlig!
Kramar
Jag hade som ung, 13-14 en ganska allvarlig ätstörning. Utan hjälp av min mamma och vissa livssituationer hade jag nog utvecklat anorexia av det. Och en gång ätstörning alltid ätstörd skulle jag tro.. Jag uppskattar verkligen dina ord och det fick mig att tänka till. Jag ser mig nog som en ganska småmullig om inte mullig tjej. Jag har alltid haft "kontroll" över min vikt, kunnat med enkla medlem reglera vikten om jag kände att de gick åt fel håll. Men när jag släppte kontrollen under graviditeterna hände något. Jag har alltid vägt ca 8-10 kg mindre nu och jag kan lixom inte förlika mig med att de kilona inte vill försvinna... Jaget på insidan passar inte ihop med spegelbilden helt enkelt. Men stort tack för dina fina ord. ❤️
SvaraRadera